Star Wars: The Force Unleashed
Skrevs 2008-09-22 10:45:00 av P-A Knutsson
Det är kul att vara elak.
Star Wars påverkade min barndom stort. Sagor, böcker och leksaker baserade på filmerna användes flitigt, trots att andra häftiga actiongubbar knackade på dörren. Det var, och är, helt enkelt något speciellt med Star Wars. Än idag ryser jag smått när jag hör de klassiska ljuden, vilket numera ofta sker i spelsammanhang. Dessvärre brukar kvalitén på dessa titlar variera mellan suverän och usel, i vilket fack hamnar Force Unleashed?
En hemlig lärjunge
Samtidigt som den klassiskt gula rulltexten uppenbarar sig drar den lika igenkännbara musiken igång. Kameran panorerar sakta nedåt och visar läskigt välgjorda Star Destroyers, som får originalskeppen från filmerna att bli röda om kinderna av avund. Strax därefter står jag, i form av Darth Vader, på Chewbackas hemplanet. Jag går långsamt framåt och viftar undan wookies likt myggor, inget kan stoppa mig. Att vandra runt som Darth Vader ger ett pinsamt stort leende på läpparna, och man känner sig precis så oövervinnerlig som han ska vara. I slutet av nivån möter man den riktiga huvudpersonen i The Force Unleashed; Starkiller. Darth Vaders hemlige lärjunge.
De första stegen på den mörka sidan
Efter att ha lekt med Darth Vaders mäktiga krafter i spelets inledning känns det lite mesigt att sätta fötterna i den fjantigt namngivne huvudpersonens skor. Inte för att han på någon sätt är svag, men lika stark som sin mentor är han inte. Turligt nog finns det ett litet rollspelssystem under ytan som ger herr Stjärndödare nya attacker och gör honom starkare. Ju mer kaos och död du skapar desto fler poäng erhålls, vilket gör att spelaren går upp i nivå och får bättre grundegenskaper som hälsa, försvar och styrka. Dessutom finns det olikfärgade klot gömda på banorna. Dessa används till att lära sig nya attacker eller förbättra de nuvarande.
   De attacker man lär sig under spelets gång är inte överdrivet kraftfulla, men väl användbara och gör att både variationen och känslan av att man blir mäktigare får sig ett lyft. Jag gillar att de tre huvudingredienserna för attackerna – ljussabeln, kraften och elektriciteten – känns så olika. När man har tröttnat på att hugga ner fienderna kan man roa sig med att använda dem som käglor och bowlingklot – eller varför inte förvandla dem till grillspett?
   I sina bästa stunder är Force Unleashed helt fantastiskt. Att springa in i ett rum och mötas av ett dussin fiender, och döda alla genom att låta dem sugas ut i rymden genom ett nyskapat hål i ett fönster. Eller kanske lyfta en stackare och långsamt föra honom till blottade elledningar. Det är kul att vara elak.
Underbara dån
Att striderna är så roliga beror till stor del på ljudet. Framförallt har vi det härligt burrande ljudet av lasersvärden. Oavsett om man träffar sköldar, kroppsdelar eller andra svärd är ljudeffekterna helt perfekta och gör att inlevelsen ökar lika mycket som igenkänningsflinet blir brett. Det är lite lustigt att striderna inte alls får samma intensitet om jag vrider ner volymen.
   Även musiken imponerar. Det är såklart de gamla vanliga tonerna som dånar medan man härjar runt, men varför laga något som inte är trasigt. Liksom musiken känner man igen en del områden som besöks. Oavsett om det är moderna städer eller träsk Starkiller vandrar på känns allt väldigt Star Wars.
   Slutligen måste jag slänga in ett par ord om röstskådespelarna som lyfter spelets handling ett snäpp. Storyn är välskriven och ger en liten annan synvinkel på händelserna mellan filmerna. Själva berättande följer standardmallen med ganska korta animerade sekvenser mellan uppdragen, fast det som sägs och händer höjer ögonbrynen både en och två gånger. Inledningsvis känns storyn mest som något de snickrat ihop på en eftermiddag, men ganska snart har karaktärerna fått ett oväntat stort djup som gör att man verkligen vill se vad som händer med dem.
Fyra bugg och en fanta
Jag tycker om Force Unleashed betydligt mer än jag trodde. Tyvärr finns det ett allvarligt problem som förstör alldeles för mycket; alla buggar. I ett par timmar kunde jag se genom fingrarna då de inte störde alltför mycket. Fast ju mer jag spelade desto värre blev det. Elakingar som står och stirrar rakt fram och funderar över livets viktigare frågor samtidigt som de blir isärhackade av min ljussabel, är en väldigt vanlig syn. Mark som tröttnat på att vara solid och bestämmer sig för att slänga ner spelaren i ett helveteshål av motion blur sker minst en gång per nivå. Lite mer ovanligt är det däremot att gubben fryser fast helt, som om kontrollen slutat fungera, men pausmenyn och kameran går fortfarande att kontrollera. Dessutom kan vi lägga till småsaker som självmordsbenägna fiender, strulande texturer, småvirrig kamera och halvtrasigt sikte. Varför gillar jag den här skiten?
En bra skit
Under mina pass med Force Unleashed varvas svordomar med handflator i pannan över allt från korkade fiender till värdelöst plattformshoppande. Ändå har jag riktigt kul medan jag spelar. I stort sett all speltid går åt till att göra illa varelser i alla dess former, och tack vare variationen i striderna är det läskigt underhållande. Under de första timmarna kunde jag inte sluta imponeras av kaoset jag spred, men slutligen hann verkligheten ifatt och jag kunde inte fortsätta blunda för alla missar.
   Alla som gillar Star Wars kommer att älska Force Unleashed trots bristerna. Tycker man däremot inte om Gerorge Lucas universum ska man såklart inte bry sig om denna titel. Visst är det ett trevligt actionspel, men en stor del av den fantastiska stämningen finns där enbart på grund av licensen.
10 Kommentarer
Kommenterar som gäst
ded5e28e38b349a18a91669ea6df0263
Genre
Action
Utgivare
LucasArts
Utvecklare
LucasArts
Plattform
Xbox 360, Playstation 3, Wii, Playstation Portable, Nintendo DS, Playstation 2
Prisjakt
Release
2008-09-19
Sammanfattning
plus
  1. Fantastiskt ljud
  2. Grymt roliga strider
  3. Välskriven handling
  4. Rollspelselementen
minus
  1. Buggar i massor
  2. Småförvirrad kamera
  3. Plattformshoppandet
7

Slutsats

Star Wars: Force Unleashed gör mycket fel, men blir ändå rätt. Den grymma inramningen gör att man kan se mellan fingrarna för alla problem, i alla fall ett tag. Det märks tyvärr tydligt att utvecklingsteamet var i upplösning, och numera är splittrat, då många av missarna kunde ha fixats till om spelet hade fått stå kvar i ugnen ett litet tag till. Trots det är spelet ett måste för alla Star Wars-fans.
Bilder
93315520070214screen001
93315520070214screen002
93315520070214screen003
93315520070214screen004
93315520070214screen005
93315520070214screen006
93315520070214screen007
93315520070214screen008
93315520070214screen009
93315520070214screen010
93315520070214screen011
54186200802071807372big
54186200802071807371big
54186200802071807370big
54196200802261910480big
54196200802261910531big
54196200802261910572big
54196200802261911023big
54196200802261911034big
54196200802261911065big
swfu200
swfu2
134589
134590
#inlineditbutton