Spore Creatures
Skrevs 2008-09-08 15:30:26 av Emzis
Maxis nya kelgrisar har blivit bärbara. Går det att skapa spännande varelser på NDS?
När Spore utannonserades våren 2005 fanns inga uppgifter om en bärbar version av spelet. Ett år senare började EA söka fler programmerare och rykten började spridas. Ytterligare ett år senare stod det klart att det skulle komma en version även till Nintendo DS. Men de som tror att det är en bärbar miniversion av den ursprungliga spelidén till PC tror fel. Det är två totalt olika spel.
Storpuff2
Ingen större frihet
Den största och mest uppenbara skillnaden mellan de båda spelen är historien. Medan PC-versionen känns väldigt personlig och fri, där målet är att utveckla sin karaktär och i slutändan skapa en civilisation, är historien i NDS-versionen mer berättande och linjär. Spelaren guidas via berättelsen fram genom olika världar och planeter och även om modifiering av karaktären är en stor del av handlingen känns den oftast sekundär.
Vär är min Oogie?
När historien tar sin början är spelaren endast en liten maskliknande varelse vars enda mål i livet är att leva, utvecklas och umgås med bästa kompisen Oogie. När sedan ett stort rymdskepp kommer och rövar bort polaren utvecklas den lilla maskvarelsens liv till ett äventyr fyllt med faror. Han måste rädda sin vän och världen är full av främmande karaktärer, både fientliga och vänliga. Men hur mycket han än försöker verkar Oogies kidnappare alltid vara ett steg före.
spore02
För att slåss med fiender drar man pekpennan över den varelse man vill attackera. Det går också att använda olika specialeffekter som man får genom att använda olika kroppsdelar.
Kela eller bråka
Att socialisera och utvecklas är grunden i Spore Creatures, speciellt att socialisera. Genom att lära känna andra raser och bli vän med dem låses nya och bättre kroppsdelar upp. Dessa används sedan för att öka och förändra karaktärens utseende och statistik på olika sätt. Det är också här den största valfriheten finns. Spelaren kan modifiera sin karaktär i princip hur som helst och helt bestämma på vilket sätt han eller hon vill utvecklas. Flera kroppsdelar är också gömda här och var i världen och ju mer tid man lägger på att leta desto fler valmöjligheter får man.
10
För att bli kompis med andra raser kan man tvingas dansa. Detta minispel går ut på att hålla takten till musik med pekpinnen och är oväntat roligt.
Får och inte får
Valfriheten i spelet känns dock väldigt kluven. Man behöver inte bli kompis med alla varelser i de olika världarna men ofta tvingas man ändå att socialisera för att komma vidare. Man behöver inte heller använda alla kroppsdelar som finns men ibland krävs vissa kroppsdelar för att man ska övervinna hinder.
   Det känns som om Maxis velat skapa en känsla av frihet trots att det i verkligheten inte alls är speciellt fritt. De flesta uppdragen måste ändå genomföras. Någon enstaka gång får man spela ett minispel vilket bryter av från det annars ganska repetativa upplägget. Men minispelen är för få och för enkelt utförda. I grund och botten handlar det därför främst om att springa runt i världarna, lösa något enstaka pussel, kela med andra raser för att bli kompis med dem och sedan uppgradera kroppsdelar för att vinna mot de raser som är aggressiva.
9
Ibland ställs man inför klurigheter. Vad kan denna mojäng vara bra för?
2D i 3D
Till en början störde jag mig oerhört mycket på grafiken i spelet. Den är väldigt platt och trots att världen är i 3D är alla varelser i 2D vilket innebär att de ser ut som dockor gjorda av papper. I vissa vinklar ser de ut som streck. Men efter ett tag blir det en vanesak. Det jag däremot aldrig vande mig vid var de otroligt fula kroppsdelarna som gjorde att min karaktär konstant såg ut som ett groteskt rymdmonster istället för en gullig liten varelse. Så grotesk att det faktiskt stundtals inte ens gick att se vad som var fram och vad som var bak. Kanske var det för att jag överproportionerade.
   Kontrollerna fungerar däremot riktigt bra spelet igenom. Att röra sig är otroligt enkelt och det går precis lika bra med knapparna som med pekpinnen. Dock är det främst pekpinnen som används i alla andra sammanhang som att slåss, skapa vänner och lösa problem.
Skoj fast inte
Jag har under spelets gång känt mig väldigt kluven. Ibland har det varit utmanande att hitta rätt kroppsdelar för rätt sorts fiender och det dansspel som används för att bli kompis med andra raser är både underhållande och på slutet riktigt utmanande. Men där slutar också det som är roligt med Spore Creatures. Historien är inte bara barnslig utan också väldigt repetativ och linjär. Med lite fler varierade klurigheter och mer avancerade minispel hade mycket varit vunnet. Som det är nu kvalificerar sig Spore Creatures till DS endast som ett medelmåttigt spel.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
MG4007

EmmyZ (Emzis)

30. Spelgalen. Communityredaktör. Ö-bo. Förlovad. Husägare. Kattälskare. Musikalisk. Estetisk. Mamma. Kinectägare. ME-frälst.
0289e21d3d9e99ccc05d04d76cb30c45
Genre
Simulator
Utgivare
Electronic Arts
Utvecklare
Maxis
Plattform
PC, Nintendo DS
Prisjakt
Release
2008-09-05
Sammanfattning
plus
  1. En del underhållande minispel
  2. Möjlighet att skapa unika karaktärer
  3. En del utmanande klurigheter
minus
  1. Repetitivt
  2. Oinspirerande grafik
  3. Generellt för lätt och dåligt varierat
5

Slutsats

Med ett repetitivt upplägg och en dåligt varierad spelupplevelse är den bärbara versionen av Spore ingen större hit. Med fler minispel och klurigheter hade spelet vunnit mycket men trots att spelaren har stor möjlighet att skapa helt unika varelser skänker just den delen ingen större spelglädje. Det grundläggande utbudet fungerar men skulle behöva mer variation.
Bilder
ME00009273672
ME00009273682
ME00009273692
#inlineditbutton