En gång i tiden var Sonic min absoluta favorit. Något jag antagligen var långt ifrån ensam om, då igelkottens nya äventyr alltid hypas upp som seriens comeback och nya höjdpunkt – trots tjogvis med misslyckade titlar i bagaget. ”Vi har gått tillbaka till grunden” är den vanligaste floskeln, vilken även har använts till Unleashed. Efter det halvlyckade Secret Rings fick jag dessutom förtroende för Sonic, men så kom en varulv.

Det är framförallt under varulvsdelarna som spelets alla brister gör sig påminda. Att Sonics precision inte är den bästa när han kutar runt som en tok kan jag förlåta, men när kontrollen har samma problem när man lunkar runt som en seg varulv blir jag mörkrädd. Alla rörelser är hopplöst oprecisa och sega, vilket tillsammans med den horribla kameran gör spelet till en mardröm vid de tillfällen då någon annan riktning än rakt fram gäller.
   Varulvs-Sonic har ett helt annat rörelsemönster än den normala kotten, vilket såklart borde vara trevligt i en variationssynpunkt. Men icke. Monotona knapphamringar/kontrollviftningar som ger noll respons framkallar enbart suckar. I tjugo sekunder orkade jag viftslåss, därefter spenderades resten av speltiden med en Classic Controller i handen. Att slumpmässigt vifta som en mupp är fortfarande inte ett dugg kul, vilket man i och för sig inte kan anklaga knapphamrandet för att vara heller. Ska de ändå häda och låta Sonic bli en actionhjälte skolad av Kratos och Dante kunde de väl åtminstone gjort soppan underhållande? Nu känns actiondelen mest som en sämre version av Kung Fu Panda.

Lika meningslös som handlingen är de runtklickningar som måste göras på områdeskartorna. Här ska information samlas och leda spelaren vidare på äventyret, men allt man gör är välja en plats och frenetiskt hamra på A-knappen för att en pappkartongsfigur ska pipa klart sina repliker.
   Nästa tempoförstörande moment är Sonics irriterande medhjälpare som jag inte minns namnet på. Ett exempel är när man kommer in i ett rum fullt med dörrar varav en är upplyst, är det rätt uppenbart att det är dit man ska vandra. Trots det ska den fula rosa flygande saken stanna upp spelet för att segt berätta att man borde gå till den lysande dörren. Hela tiden kommer dessa meningslösa inlägg.
   Sonics kännetecken, tempot, förstörs helt av dessa moment. När spelet väl fått upp fart och blir kul att spela ska det börja pratas och klickas. Blä.