SOCOM: Confrontation
Skrevs 2009-03-24 14:34:00 av P-A Knutsson
Socom-serien var så gott som ensam online till PS2. Hur står den sig i konkurrensen idag?
Socom. Inget slår Socom. Direkt efter seriens första del släpptes tillsammans med PS2:ans halvknepiga onlinesatsning var jag fast. Offline-delen har jag inte lagt ner många minuter på, det är online Socom ska upplevas. Den inställningen är jag antagligen långt ifrån ensam om, för när serien nu nått PS3 är det enbart onlinespelande som gäller.
Försvunna takter
Stärkt av de över hundra timmar jag spenderat online med de två första Socom-titlarna hoppade jag in på servern högst upp i serverlistan. 31 spelare, en plats ledig. Någon minut senare var jag inne i matchen. Någon sekund senare låg jag död på marken efter att ha blivit ihjälknivad av en i mitt lag. Suck. En seg väntan på nästa runda startar, men jag sysselsätter mig med att följa de andra spelarna för att försöka förstå banans uppbyggnad. Nästa runda går lite bättre - tills jag ser en fiende. Med ett krigsvrål springer jag efter och möter hans tre kompisar. Hej väntetid till nästa runda.
   Att komma in i Socoms värld är inte helt lätt. Det märks rejält att spelet funnits ute ett bra tag på andra sidan atlanten, och som nybörjare får man räkna med att bli förnedrad ett antal timmar innan man har en chans att ligga i topp. Det är relativt lätt att förstå vad som ska göras, men att hitta till exempelvis bomben eller gisslan kan ibland vara riktigt klurigt om de står i flervåningsbyggnader.
   Något annat jag hade stora problem med var att se skillnad på folk i mitt egna lag och motståndare. Förutom utseendet är det en liten namnskylt ovanför karaktärer i samma lag. Bekymren startar när det är en lagkamrat i närheten så man inte förstår vem namnskylten tillhör. Det tar bara någon enstaka sekund att lista ut det – lika lång tid som det tar att bli dödad.
socomlagen
Klassiska spelsätt som suppression, demolition, breach och så vidare finns tillgängliga.
Forma en soldat
Som sagt är det möjligt att se skillnad på vänner och fiender via utseendet, men det finns ett par inslag som ställer till det. Dels är det inte de gamla vanliga Seals mot terrorister längre, utan commandos mot mercenaries – vars utseenden dessutom kan göras om. I huvudmenyn har spelaren tillgång till en soldat på vardera sida, och har möjlighet att ändra kamouflagetyp- och färg, ansikte, skägg, huvudbonad och accessoarer. En intressant funktion är att kläder och vapen har olika vikt, vilket gör att man kan göra en snabb men lättdödad eller en långsam men välskyddad soldat.
   Nästa förvirringsanledning är den minst sagt medelmåttiga grafiken. Karaktärerna ser bra ut, men alla suddiga texturer gör de detaljrika miljöerna otroligt plottriga. Att se fiender blir onödigt svårt, och att kasta sig på marken mitt i ett halvöppet område är en löjligt bra taktik om man vill hålla sig gömd.
Onlinefunktioner med statistik
En viktig del av onlinespel är möjligheten att se mängder av statistik, vilket det finns gott om här. Förutom uppenbara saker som ledartavlor för enskilda spelare och klaner, håller spelet reda på döda/dödad-ratio, assists, antal gånger man var rundans bästa spelare, träffprocent, tid spelad, självmord, räddade gisslan, använda vapen med mycket mera. Allt man kan tänka sig finns med i statistiken. Frågan är hur pålitliga dessa siffror är, då exempelvis mina har blivit nollställda två gånger hittills.
Frostfire, Desert Glory, Crossroads
På många sätt känns Socom Confrontation som en ren fanservice till fans av de gamla spelen. Kontrollen är sig lik, de fula hoppen är kvar, likaså danserna och de buggiga animationerna när man kryper in i väggar. Framförallt är det dock banorna som drar i nostalgins ljuva trådar. Det är omöjligt att inte le brett när en omgång på den klassiska Frostfire drar igång. Tråkigt nog är det bara tre banor som är hämtade från de första titlarna, Crossroads och Desert Glory är de två andra.
   De nya banorna är nio till antalet. Totalt innehåller spelet alltså tolv banor, eller sju beroende på hur man räknar – fyra av kartorna är nämligen inget annat än storleksvariationer. Banorna är välgjorda och genomtänkta, men utbudet känns lite väl snålt. Jag hoppas verkligen de lägger in fler kartor som nedladdningspart material, ett paket med ettans banor skulle jag betala många slantar för.
   Med tanke på hur mycket strul spelet har haft och fortfarande har är nytt innehåll dessvärre inget att hålla andan för. Lagget som förstörde betan och US-releasen verkar vara borta, men ett antal servrar med namn som ”GLITCHING” är oroväckande.
socomnatt
Banorna må vara få, men beroende på om de spelas på dagen eller natten ändras deras förutsättningar.
För vem?
När det första Socom-spelet släpptes till PS2 fanns det inga vettiga alternativ för onlineskjutande på konsol, något som knappast kan påstås vara fallet idag. I en proppfull marknad behövs något extra för att utmärka sig, och i Socoms fall är det den relativa realismen som står för det egna. Siktar man ordentligt räcker det med några enstaka skott för att döda, även om man inte träffar huvudet. Det ger en speciell spelstil som är betydligt mer taktisk än det mesta på marknaden.
   Tyvärr känns spelet otroligt föråldrat på många sätt; siktet får fnatt i trånga utrymmen, den grumliga grafiken gör det svårt att skilja fiende från låda, utsmyckande objekt i miljöerna går att fastna i. Grova missar som inte ska få förekomma i en så namnkunnig serie som Socom. Eller vilket spel som helst egentligen.
   Trots dessa allvarliga problem har jag stundtals riktigt kul när jag spelar. Kartorna är roliga och varierade, inte minst för att de innehåller så många alternativa rutter till varje plats – perfekt för bakhåll och andra taktiska taktiker. Samtidigt har jag oerhört svårt att rekommendera Socom framför det fenomenala Killzone 2. Å andra sidan är det två spelmässigt helt olika titlar, och de som avskyr upplägget i Guerrillas framtidsskjutare kan säkerligen fastna för Socoms mer realistiska onlinestrider.
5 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • HIM Bra recension!:D 2009-03-25
  • comment
    Arsenik Har du spelat GRAW och GRAW2? JAg ... 2009-03-25
    • zombie5
      cmd Spelade GRAW en hel del när det släpp... 2009-03-25
      • comment
        Arsenik Spelade du GRAW mycket online? Det är... 2009-03-25
        • zombie5
          cmd Spelade xbox-tvåan betydligt mer, men... 2009-03-25
zombie5

offline cmd

Spelar just nu!
c9a90c85825c70ecd2809e45aba52ade
Genre
Action,Online
Utgivare
SCEA
Utvecklare
Slant Six
Plattform
Playstation 3
Prisjakt
Release
2009-03-18
Sammanfattning
plus
  1. Kul att spela
  2. Fungerande kontroll
  3. Roliga banor (Desert Glory!)
  4. Bra ljud
minus
  1. Röriga respawn-matcher
  2. Medelmåttig grafik
  3. Sylt till blod
  4. Få banor
  5. Buggigt
5

Slutsats

Sonys onlineskjutare Socom gör comeback, men med en ny utvecklare i ryggen. Deras främsta mål verkar ha varit att göra ett spel för fansen, vilket de på många sätt lyckats bra med. Dessvärre känns hela produkten ofärdig då antalet buggar och småmissar är alldeles för många. Trots det har jag oftast kul medan jag spelar, men jag har ändå svårt att rekommendera Socom framför liknande titlar.
Bilder
5868142008052018220423big
5868142008052018220122big
5868142008052018215721big
5868142008052018214819big
5868142008052018215320big
5868142008052018214418big
5868142008052018213615big
5868142008052018213916big
5868142008052018214217big
5868142008052018212812big
5868142008052018213013big
5868142008052018213414big
586814200805201821179big
5868142008052018212010big
5868142008052018212511big
586814200805201820470big
586814200805201820521big
586814200805201820552big
586814200805201820573big
586814200805201821004big
586814200805201821045big
586814200805201821076big
586814200805201821107big
586814200805201821148big
#inlineditbutton