Silent Hill: Homecoming
Skrevs 2009-02-08 07:33:00 av Andreas Eklöv
Den femte delen i serien gör mycket gott, men några missar gör helheten uddlös.
När det var dags för del fem i Silent Hill-serien lämnades ansvaret för utvecklingen över från japanska Team Silent till den amerikanska utvecklaren Double Helix Games. Tanken var antagligen att gjuta nytt liv i serien efter besvikelsen som var Silent Hill 4. Mycket har den amerikanska utvecklaren lyckats med, men tyvärr inte när det gäller att förnya genren.
logo3
Åter till Silent Hill
Handlingen inleds med att spelets protagonist, Alex Shepherd, blivit sårad i kriget. Han återvänder från sjukhuset för att finna sin hemstad Shepherd's Glen folktom och spöklik. Hans mor har fallit in i ett apatiskt tillstånd och hans bror är försvunnen. Utan att veta vad som pågår ger sig Alex iväg för att leta upp sin bror, och på vägen börjar kopplingarna mellan Shepherd's Glen och Silent Hill nystas upp.
   Handlingen i Homecoming berättas väl och håller sig intressant spelet igenom. Detta hjälps mycket av det faktum att både grafik, design och ljud tillsammans skapar en kuslig och passande atmosfär för serien. Designen kommer främst från Silent Hill-filmen och allt från miljöer till fiender är i många fall tagna direkt därifrån. En del ikoniska fiender gör besök, vilket ger en hel del för fansen. När det gäller presentationen överlag har Double Helix Games lyckats väl med att förvalta arvet från serien och samtidigt uppdatera den för en ny generation hårdvara.
Bild_7
Handlingen i Homecoming är välberättad och stämningsfull, i samma anda som de ursprungliga delarna.
Den spelmekaniska uppdateringen
Den största förändringen som skett i och med Homecoming är det spelmekaniska. Borta är de stela kontrollerna från de tidigare spelen. I deras ställe har en smidigare och mer intuitiv kontroll tagit sin plats. Detta är en nödvändig förbättring och den fungerar riktigt bra, kontrollen är aldrig i vägen - inte ens kameran blir ett problem. Även stridssystemet har uppgraderats en hel del och är nu mer actionorienterat. Du har en attack-knapp för snabba, svaga slag och en annan knapp för långsamma, kraftiga attacker. En trevlig grafisk detalj är att Alex attacker lämnar sår där han träffar, vilket får fienderna att kännas lite mer "levande". Nytt för serien är bruket av en knapp för undanmanövrar, och det är detta som är den absolut största nyheten i Homecoming.
En oturlig brist
I början av spelet möter du enstaka fiender på skärmen samtidigt och dessa är ganska enkla att ta kål på, spelaren har med andra ord få anledningar till att använda undanmanövrar. Längre in blir dock fienderna fler och farligare, vilket gör rörelsen till ett måste om du vill överleva. Spelaren får även tag på eldvapen. Med dessa siktar du genom att hålla inne L2 och skjuta med R1, något som gör striderna ännu enklare. Ammunitionen är dock ganska begränsad längre fram, så du kommer ofta att hamna i situationer där du måste använda stridssystemet på ett bra sätt för att överleva. Olika fiender kräver att du använder olika strategier för att slå ut dem, och bossarna tvingar dig att använda stridssystemet till din fördel.
   Det stora problemet är att eftersom spelet inledningsvis är så pass enkelt får du som spelare ingen respekt för fienden, något som håller i sig även längre fram trots att motståndet blir svårare. Det modernare kontrollschemat gör även att du inte hamnar i lika knepiga situationer som var vanligt i de äldre spelen.
Bild_2
Striderna är mer actionorienterade och inledningsvis lite väl lätta, vilket tyvärr förstör en del.
Pussel och problemlösning
En annan klassisk del av Silent Hill-spelen, och skräckspel av denna typ överlag, är en god portion av pussel och problemlösning. Även här kommer du känna dig väldigt bekant om du har spelat liknande skräckspel tidigare. Samla ihop x antal saker och presentera det för den galna kvinnan i rummet, koppla ihop rätt kablar för att få igång strömmen, leta upp bensin för att sätta igång motorn till garagedörren och så vidare. Purister som glatt tänker tillbaks på skräckspelsseriens forna dagar kommer att uppskatta det, de som störde sig på detta tidigare kommer att störa sig på det i Homecoming. Jag tycker personligen att de är trevliga och väl integrerade i spelets handling, om än lite lätta.
   Silent Hill: Homecoming känns från start verkligen som en trogen del i serien. Allt från grafik till design, ljud och handling är precis vad vi lärde oss att uppskatta i de första spelen. Även om striderna förstörs en del av den låga svårighetsgraden, är det inte nog för att sänka spelupplevelsen. Men själva helheten är faktiskt för bekant - utvecklarna har inte tagit ut svängarna utan satsat på att göra ett spel som följer ramarna för de ursprungliga spelen, samtidigt som man tagit inspiration från filmen för presentationen.
Bild_4
Homecoming är ett bra skräckspel som tyvärr håller sig lite för nära den ursprungliga formulan.
Spelar säkert
Hur mycket du kommer att störa dig på stridsystemet och det allt för bekanta konceptet är väldigt individuellt. Jag uppskattar personligen Homecoming väldigt mycket, främst för handlingen och presentationen. Gillade du de första tre spelen är detta absolut ett bra skräckspel, tyvärr inte någon modern klassiker. Ställt bredvid Dead Space eller Siren Blood Curse är Homecoming inte i samma klass, men vill du uppleva ett modernt Silent Hill är det här klart värt ett köp.
3 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • member_male
    Von Flodino Detta var en extrem...nkeverksamhet. 2009-08-26
  • Shirt
    UltrazPK Antar att du detta e eu versionen, ka... 2009-02-08
Eken_NJD

loevet

En inbiten spelfantast som gick ner sig i spelträsket under de glada NES-dagarna. Spelar det mesta i spelväg men är extra svag för rollspel och actionäventyr. Är för övrigt helt besatt av Final Fan...
f31777ef3509449a4f037914f35f09c8
Genre
skräck
Utgivare
Konami
Utvecklare
Collective
Plattform
Playstation 3, Xbox 360
Prisjakt
Release
2009-02-26
Sammanfattning
plus
  1. Grafik och design håller hög klass
  2. Riktigt bra ljud och musik
  3. Handlingen är välberättad
  4. Trevlig pussellösning
  5. Stridssystemet växer med spelet
minus
  1. Inledningsvis enkla strider förtar spelarens respekt för fienden
  2. Utmaningen har inte anpassats till det förbättrade stridsystemet
  3. Det håller sig lite väl nära det beprövade konceptet
7

Slutsats

Silent Hill: Homecoming är ett bra skräckspel som gör mycket rätt, och tyvärr några fundamentala saker fel. Grafik, design och ljud håller hög klass. Detsamma gäller handlingen som är både välberättad och intressant. Det nya stridsystemet fungerar egentligen bra, något som först kommer till sin rätt senare i spelet. Då har man tyvärr som spelare tappat respekt för fienden, en stor brist i ett skräckspel som bygger på att de ska vara skräckinjagande. Det håller sig även lite för nära formulan hos de ursprungliga titlarna i serien, men detta till trots så är Homecoming ett bra skräckspel som fans av serien borde ta sig en närmare titt på.
Bilder
sh5e3shot02tifjpgcopy
sh5e3shot01tifjpgcopy
M011
M026
M029
M0210
PS3M012
PS3M013
PS3M025
PS3M028
PS3M0212
135144
135145
135146
135147
135148
135149
135150
135151
135152
135153
135154
#inlineditbutton