Shenmue II
Skrevs 2003-03-10 06:29:32 av Andreas Åberg
Shenmue till Segas olycksaliga Dreamcast-konsol var ett spel som verkligen delade folk i två läger. Många höjde de till skyarna och ord som "mästerverk" haglade tätt. I det andra lägret hördes röster som tyckte att verkligheten blir tråkig och upprepande i tvspel. Nu, efter några år, har uppföljaren gjorts om till Xbox och den stora sagan fortsätter där ettan slutade. Året är 1987 och med några ledtrådar om sin faders mördare anländer Ryo Hazuki i Hong Kongs hamn för att leta reda på en person vid namn Yhanda Zhu som kanske sitter på svaren till en hel del hemligheter.
   Hong Kong är ingen småstad precis, vare sig i verkligheten eller i spelet. Till en början känns storleken närmast överväldigande och det kryllar av folk nästan överallt. Som tur är finns det många hjälpsamma invånare som efter en snäll fråga antingen pekar ut var du ska gå, eller helt enkelt släpper allt vad de håller på med för stunden och guidar dig, i ett oftast makligt tempo, till platsen du söker. För att orientera sig i de olika kvarteren av staden kan man även köpa kartor längs vägen. Trots all denna hjälp är det dock svårt att undgå en hel del virrande runt, vilket ju är helt normalt som nykomling i en storstad.
Konsten att tjäna pengar
Vill man överleva i en modern storstad gäller det att kunna tjäna pengar på något sätt. I Shenmue II finns det en mängd olika vägar att välja för att skrapa ihop till kartor, sängplatser, mutor eller turer i arkadhallen. På flera olika ställen kan Ryo få små deltidsjobb. I hamnen behöver fraktlådor bäras och extrahjälp behövs även på en hel del platser för spelet Lucky Hit. Genom att fråga lokalbefolkningen får man snabbt nys om olika sätt att tjäna pengar. Det illegala spelet om pengar verkar vara vida spritt i Hong Kong och med tur eller skicklighet kan man vinna stora pengar på bland annat olika sorters tärningsspel, armbrytning eller pilkastning. I del ett av Shenmue kunde man samla på små leksaksfigurer som man köpte i tuggummiautomater. Dessa finns kvar i tvåan och man kan även sälja enstaka eller hela set av figurer i pantbankerna när pengarna börjar tryta. Perfekt för alla med Pokemonsamlingstendenser med andra ord.
Fråga så du får veta
Handligen förs framåt genom att ställa frågor till allt och alla. Oftast besvaras frågorna väldigt kort och man får ett fragment till en ledtråd och en vag referens till någon annan person eller plats. Då blir det oftast till att springa till andra änden av Hong Kong, fråga sig fram tills man hittar personen och sedan slutligen ställa en ny fråga till honom eller henne. Självklart kommer ett lika kryptiskt svar och en referens till en annan person som vet mer några kvarter bort. Ett himla springande. Till en början känns det lite jobbigt, men ganska snabbt är man så inne i historien att det inte gör någonting. Lite tråkigt är det däremot att man inte kan styra dialogerna på det sätt man kunde i till exempel de gamla banbrytande LucasArts-spelen. Här får man i stort sett inte göra några val utan dialogerna förs fram utan interaktivitet.
   Manuset kommer väl knappast att vinna några stora litteraturpriser och dialogerna kan vara av väldigt skiftande kvalitet. Dock fastnar man ändå snabbt för den komplexa väv av ledtrådar och intriger som man sakta men säkert börjar bena upp. Rösterna görs på engelska och skådespelarinsatserna rör sig från ganska bra till skolpjäskvalitet. Musiken däremot är mycket stämningsfull och förändras ständigt när nya platser besöks.
En mix av allting
Shenmue är verkligen bara inte ett äventyrsspel. Utvecklarna har verkligen inte dragit sig för att mixa in de mest udda inslag i spelet. Förutom de olika sätten att tjäna pengar finns också så kallade Quick Time Events (QTE) med för att bryta det traditionella äventyrandet. Dessa bygger på reflexer och det gäller att trycka på rätt knappar för att styra Ryo ur olika knepiga situationer. Samma princip som de gamla Dragon's Lair-spelen av Don Bluth, förutom att man inte får se Game Over-skärmen när man gjort ett misstag. Personligen tycker jag att QTE-delarna ger ett bra avbrott och de tvingar spelaren att hela tiden vara på helspänn under filmsekvenserna. Vem vet, kanske måste man snabbt trycka på rätt knapp för att undvika att få ett järnrör i huvudet?
   Det finns faktiskt ganska många i Hong Kong som vill använda både det ena och det andra tillhygget mot Ryo under äventyrets gång. Om så är fallet hamnar man i ett gammalt hederligt beat 'em up-läge som här är en nedbantad version av Virtua Fighter. Ryo lär sig under tiden i Hong Kong nya kampsportstekniker som läggs till i hans repetoar och blir användbara i slagsmålen. Till en början är slagsmålen väldigt sällsynta, men ju djupare Ryo gräver efter ledtrådar desto mer fula fiskar kommer upp till ytan.
   Nostalgiker som jag kan också glädjas åt att gå in i en arkadhall anno 1987 och spela gamla Sega-spel som Out Run och Space Harrier.
Neonen över Hong Kong
När skymningen faller över Hong Kong och neonskyltarna börjar lysa ser allt riktigt snyggt ut. På dagen däremot möter man många suddiga texturer och objekt med inte alltför många polygoner. Det märks att spelet nu har några år på nacken och det skiljer sig egentligen inte alltför mycket från Dreamcast-versionen. Med tanke på allt folk ute på vandring i Shenmue II så förstår man att de måste hålla nere på polygonerna, men känslan att mer skulle kunna ha kramats ur Xboxen finns där nästan hela tiden. Frameraten håller sig dock stabil genom hela spelet. Vissa skönhetsfläckar är även fenomenen med att personer plötsligt dyker upp från ingenstans, ungefär som om de har blivit dit-beamade av Star Trek-Scotty. Personerna på gatorna har även ganska lustiga rörelsemönster. De verkar titta ungefär en halvmeter framför sig när de är ute och går. Likt batteridrivna åttiotalsleksaker som går rakt fram, stöter ihop med någonting och sedan byter riktning. Detta kan skapa ganska lustiga trafikstockningssituationer ute på gågatorna i Hong Kong. Jag har aldrig själv varit i Hong Kong, men jag är tveksam till att dessa situationer existerar där i verkligheten.
En stor upplevelse
Till en början var jag väldigt kluven till Shenmue II. Det var mest en massa spring fram och tillbaka och inget egentligt eget tänkade behövdes. Ryo skriver nämligen ner allt i ett anteckningsblock och drar egna slutsatser från sina samtal. Slutsatser som man kanske skulle vilja dra själv istället för att som nu få dem serverade på ett silverfat. Positivt är det ju dock av anledningen att det är svårt att helt sitta fast i ett enerverande problem i flera timmar. Efter ett antal timmar var jag dock helt inne i äventyret och min kluvenhet gick över till en enad positiv inställning. Om man låter bli att stressa sig fram till slutet kan man egentligen göra hur mycket som helst i Shenmues värld. Jag vill nog inte kallade det för ett mästerverk, men Shenmue II är helt klart en stor spelupplevelse som egentligen inte bör missas av någon.
2 Kommentarer
Kommenterar som gäst
Genre
Rollspel
Utgivare
Microsoft
Utvecklare
AM2
Plattform
Xbox
Prisjakt
Release
2003-03-21
Sammanfattning
plus
  1. Varierande
  2. Stort och välbefolkat
  3. Stämningsfull och skiftande musik
  4. Our Run och andra klassiker i arkadhallen
minus
  1. Grafiken skulle kunna ha sett lite mer imponerande ut
  2. Något klumpiga stadsbor
  3. Skiftande kvalitet på rösterna
  4. Det är ibland lika tråkigt att jobba i Shenmue som i verkligheten
6

Grafik

Man kan nog förvänta sig lite mer från en Xbox. Det är visserligen relativt snyggt, men skillnaden från Dreamcast-versionen är inte överdrivet stor.
8

Spelkänsla

Ryo känns inte så smidig att styra ute på gatorna. Men i slagsmålssekvenserna är det andra bullar. De många olika minispelen och en story och intriger som har en tendens att fånga gör helheten riktigt trevlig.
9

Varaktighet

Om man inte stressar med att försöka lösa mordgåtan så finns det egentligen hur mycket som helst att göra på de olika platserna.
8

Slutsats

Visst kan det vara lite segt att springa fram och tillbaka i Hong Kong hela dagarna och visst kan det vara lite tråkigt att alla lösningar serveras på ett silverfat. Men det gör nästan ingenting för det är ju så bra ändå.
28156
28157
28158
28159
28160
28161
#inlineditbutton