Pride of Nations
Skrevs 2011-06-25 11:17:00 av Gustaf Lénberg
Det är uppförsbacke hela vägen för den som vill få ut det mesta av Paradox nya strategititel.
Kolonialtiden är skådeplatsen för turordningsbaserade Pride of Nations och mycket möda har lagts på att återge eran i detalj. Spelarens uppgift blir att ta kontroll över en nation och leda den till prestige och välgång med industriella, diplomatiska och militära medel. I vägen står andra ärelystna stater, krigiska infödingar och med lite otur till och med det egna folket. Här finns bredd och djup nog för den mest kräsne strategispelsfanatiker, men priset är högt.
prideofnation2_0
Invecklad inledning
Den grundläggande mekaniken verkar enkel nog vid första ögonkastet, men skenet bedrar. Arméer och flottor representeras av ikoner och flyttas runt med drag och släpp. Nya industrier och militära formationer produceras genom att dra dem från byggmenyer till en given provins. Dessutom finns givetvis koloniala affärer, forskning, infrastruktur, diplomati, logistik, inflation med mycket mer. Den som är van vid strategispel på mer avslappnad nivå kommer sannolikt vara snurrig i huvudet innan den första turen är över. Det hela hade inte varit ett problem om det var överskådligt, men så är tyvärr inte fallet.
   Instruktionsuppdragen täcker knappt en femtedel av vad du förväntas kunna i kampanjläget och är fulla av stavfel och referenser till saker som aldrig förklaras. Gränssnittet är nästan fientligt i sin utformning och det kan vara knivigt att komma åt en funktion du behöver. Vissa skärmar går bara att nå med hjälp av tangentbordet, vilket är förbryllande då det finns gott om plats för knappar i huvudvyn.
PON_2011-06-15_19-28-04-59
Det är mycket att hålla reda på i Pride of Nations, inte minst om du spelar en av de större nationerna.
Stapplande steg
Efter att ha bläddrat flitigt i den hundrafyrtio sidor långa manualen känner du dig sannolikt redo att försöka igen. Den bästa startpunkten är kampanjen, en imponerande skapelse som utspelar sig mellan 1850 och 1920. Det finns åtta nationer att välja mellan och skillnaden i startläge och möjligheter är markant. Storbritannien står nära sin kulmen med ett av de största imperierna i världshistorien medan Japan ännu inte ens öppnat sina hamnar för västerlänningar. I väst sprider sig USA in i hjärtat av Nordamerika och i gamla Europa kivas Frankrike, Preussen och Österrike om vem som har rätten till herravälde över kontinenten.
   Oavsett vilken flagga du väljer att hissa blir det mycket att göra. De svagare nationerna behöver snabbt bygga upp så stor militär och industri de har råd med, medan kolosserna har växtvärk och inrikes problem att hantera. Det blir en intressant balansgång mellan att ständigt expandera samtidigt som du måste hålla reda på diplomatiska relationer, resursflöden och befolkningens behov. Tyvärr uppstår här ofta egendomliga problem.
PON_2011-06-22_06-33-47-44
De mindre scenarierna är mer tillgängliga, men man saknar snabbt friheten.
Käppar i hjulet
Pride of Nations har en otrevlig ovana att gå bakom ryggen på dig och ändra diverse småsaker med effekter som blir synliga först långt i efterhand. Det tog mig ett tag innan jag förstod att mina arméer höll på att svälta ihjäl, inte på grund av logistikproblem utan därför att en osynlig hand stängt av produktionen av förnödenheter. Nationens stålbrist förklarades på liknande sätt då det visade sig att verksarbetarna alla tagit ledigt på spelets inrådan. Alla försök att hålla siffrorna positiva bemöttes med aktivt motstånd och till slut fick jag nöja mig med den drastiska åtgärden att aktivera alla produktionsbyggnader i hela nationen.
   Denna brottningsmatch mot spelet fortsätter tröttsamt nog överallt. Export av råvaror måste fastställas för en provins i taget trots att import sköts på nationell nivå. Kolonier har otydliga krav för utveckling och ger inte mycket respons på dina ansträngningar. Militärens reserver måste inhandlas manuellt och enheter kan ges order de spelmekaniskt inte kan utföra. Det väldigt simpla flerspelarläget sköts via e-mail, ett system nästan lika gammalt som internet. När du väl tar kontroll åtnjuter du enorm precision, men i utbyte krävs tid. Mycket tid.
PON_2011-06-22_06-37-28-83
Statistik och ikoner - stridsrapporterna är detaljerade på ett kliniskt vis.
Paradmusik i snigeltakt
Att kalla Pride of Nations långsamt är lite som att kalla barnafödsel okomfortabelt. Det är ett otal detaljer som behöver ses över varje tur och när du väl är klar tar det ofta flera minuter att simulera fram resultaten. Detta är lite skrämmande om du spelar den nästan sjuttonhundra turer långa kampanjen, men det går tacksamt mycket snabbare i de krigsbaserade scenarierna. I gengäld är du låst till ett visst område med kortare speltid och förutbestämda styrkor.
   Allt detta pillrande och väntande hade kanske varit enklare att acceptera om det funnits något trevligt att lyssna på, men även här är det snålt med komfort. Musiken är tidsenlig men av låg kvalitet och inspelningarna är tydligt de enda gratisversioner utvecklarna kunde hitta. Vissa stycken klipps plötsligt av medan andra har hostande publik i bakgrunden. Det verkar också vara fel i slumpgeneratorn då samma bit musik ibland spelas två gånger i rad.
PON_2011-06-22_06-39-04-11
Diverse färgöverlägg hjälper dig hålla reda på provinsernas dussintals attributer.
För mycket blir för lite
Den senare kolonialtiden var en mycket intressant period i mänsklighetens historia politiskt, industriellt och militärt. Det är en strålande bakgrund till ett strategispel, men allt det goda rinner mellan fingrarna i Pride of Nations. Mekaniken är väl genomtänkt, men mellan den och spelaren finns ett berg av illa designade och slarvigt implementerade idéer och menyer. För den med tålamod och vilja finns här en komplex och i längden belönande upplevelse, men om du inte brinner för genren är det helt enkelt inte mödan värt.
   Det skall nämnas att utvecklaren Paradox France har lovat förbättringar med kommande patchar. Bland annat skall ett moderniserat flerspelarläge implementeras och fler nationer skall bli spelbara. Om patcharna kommer göra gränssnittet mer användbart är okänt, men om betyget skall höjas krävs drastiska åtgärder på den fronten.
Vi fick spelet av Paradox.
1 Kommentar
Kommenterar som gäst
member_male

Gustaf Lénberg

Utbildad journalist och webbutvecklare med ett brinnande intresse för digital underhållning. Började min spelkarriär på Atari 2600 och har sedan dess konsumerat över 1 000 titlar på olika plattform...
385945291103a8e70c303345215843f7
Genre
Strategi
Utgivare
Paradox Interactive
Utvecklare
Paradox France
Plattform
PC
Prisjakt
Release
2011-06-07
Sammanfattning
plus
  1. Enorm precision
  2. Historisk detaljrikedom
  3. Gott om speltid
minus
  1. Dåligt optimiserat
  2. Värdelösa instruktionsuppdrag
  3. Uruselt gränssnitt
  4. Osynligt bakgrundsarbete
  5. Förbryllande detaljer
5

Slutsats

Pride of Nations är ett invecklat spel med ett gränssnitt som påminner om en kinesisk pussellåda. Skickligt designad mekanik drunknar tyvärr i hafsig presentation och det krävs tålamod och vilja att hitta till den goda kärnan.
#inlineditbutton