Pokémon Platinum
Skrevs 2009-05-31 20:23:00 av Erik Hansson
Förädling av konsten att sälja samma spel två gånger.
(Detta är en något omgjord version av Pokemon Pearl-recensionen eftersom spelen är så gott som identiska)
    Jätteindustrin Pokémon är en ren kassako med dess talrika produkter. De säljer nio papperskort för ungefär fyrtio kronor (knappt ens märkeskläder har en sådan vinstmarginal). Spel som knappt uppdateras mellan versionerna toppar försäljningslistor världen över och filmer, samlarfigurer, godis och tidningar syns vart man än tittar. Platinum är nästan exakt samma spel som Diamond/Pearl som släpptes 2007 och är helt onödigt att köpa om du äger något av de versionerna.
pokemon420

För samlarmaniker

Pokémon är absolut inte bara för barn om ni trodde det. Det är ett rejält äventyrs/rollspel med gott om innehåll som kräver engagemang. På sina håll är det också så där härligt nördigt som bara stora rollspel är; när det gäller att antingen leta som en galning, föra anteckningar eller kolla på gamefaqs.com.
   För att hitta alla pokemons i spelet krävs det antingen att man har svår samlarmani eller att man har väldigt mycket tid över. Men samlandet är bara en del av spelet och det krävs egentligen inte så mycket engagemang i just den biten för att ha kul.

Striderna håller inte 2009

Att spela Pokémon Platinum innebär en väldig massa (slumpmässiga) strider och de är tyvärr inte så avancerade. Man väljer en attack åt sin aktiva pokemon och får sedan titta på när den utförs tillsammans med motståndarens attack. Fortsätt turas om att anfalla till alla dina eller alla motståndarens pokemon har ”svimmat”. Innan motståndaren fått slut på hitpoints kan du dock välja att kasta en pokeball på den knockade varelsen och förhoppningsvis fånga in varelsen så att du sedan kan använda den som din egen.
   Varje pokemon har max fyra attacker och tillhör en viss sort. Attackerna är olika bra mot olika motståndare. Fysiska attacker är bra mot psykiska varelser och eld är bra mot gräspokemons. Enkel sten sax påse-logik. Det finns massvis av olika attacker och vissa är defensiva eller manipulerande medan andra bara ger skada. Tillräckligt för att ge ett visst djup i annars ganska enkla och smått tjatiga strider.
   Stridernas största problem är dock att motståndarna alltid är korkade. De kan välja att göra attacker som tar två omgångar när de har minimalt med liv kvar eller fortsätta att anfalla med en attack som inte gör någon skada på ett smått skrämmande dumt sätt. Det känns som att det bara är totalt slumpmässiga attacker och det höll inte år 2000 och verkligen inte 2009.
pokemonversionplatinenintendods112625992892
En av de nya varelserna i spelet i en av de nya grottorna.

Bossar är kul, levlandet är det inte

Men trots att de är lite tjatiga så fungerar striderna. Framför allt är det kul att slåss mot bossarna som har flera pokemons och som kan kräva planering och taktik för att besegras. I alla fall om du inte spenderar så mycket tid med att levla upp dina pokemons. Det är annars en detalj som jag inte gillar med spelet - det tvingar en att ge sig ut på alltför många stridsjakter vars enda uppgift är att göra dina pokemons bättre. Åtminstone innan man lär sig hur man ska fixa levlandet lite enklare.

Fördjupa och engagera dig

Själva äventyret är väldigt simpelt när det gäller handlingen. Ärligt talat har jag redan efter en timme helt glömt vad det går ut på. Men man kommer till nya städer där man kan prata med människor och köpa saker. Man hittar skogar och grottor att utforska och man hittar nya gulliga eller tuffa pokemons som man vill fånga.
   Förutom att levla upp sina små husdjur och komma vidare i handlingen finns det mängder med innehåll och sidouppgifter att utföra. Man kan till exempel ställa upp med sina pokemons i skönhetstävlingar. För att klara dessa bra måste man hitta accessoarer och tingeltangel åt dem och bara det letandet kan hålla en sysselsatt i bra många timmar om man verkligen vill. Liknande sidouppgifter och minispel finns det gott om och det är verkligen ett spel att fördjupa sig i där engagemang lönar sig.
   En ny, lite annorlunda, grotta hör till de lite större nyheterna i Platinum, men annars är det väldigt små justeringar och förbättringar som gjorts.
pokemonversionplatinenintendods119641655836
Många av nyheterna i Platinum hittar man bara om man vill spela med eller mot andra via spelets wi-fi-stöd.

Som ett mmorpg

Förutom allt man kan göra själv så har Pokémon Platinum gott om innehåll för onlinespel och det har tillkommit en hel del småsaker här sedan Pearl/Diamond.
   Du kan både byta och spela mot andra spelare världen över och för att få tag på alla pokemons är det ett krav att hitta andra byta med. Du kan nu få ett mail till din Wii om du fått igenom ett byte till exempel och det finns många minispel att roa sig med.
   Det här gör självklart mycket för spelets varaktighet som redan innan var rikligt tilltagen. Men en riktigt irriterande sak med spelet är att det på många sätt känns som ett onlinerollspel (mmorpg) i stil med World of Warcraft. Många av uppgifterna i spelet är väldigt tidskrävande på till synes helt onödiga sätt och att behöva gå och strida i timmar bara för att levla upp i ofrånkomliga slumpmässiga strider är mest bara retligt. Personligen blir jag lite otålig och tappar lätt intresset när jag ska behöva ägna en halvtimme åt att få tag på ett föremål som egentligen inte gör så stor skillnad.
   Allt tidskrävande blir bättre en bit in i spelet när man dels lärt sig hur man snabbt förflyttar sig och därmed också lätt kan hitta bra motståndare som ger rikligt med erfarenhetspoäng.

För fler än ni tror

Men i slutändan är det mer den smått maniska driften att samla som driver mig vidare i spelet snarare än att jag egentligen har så exceptionellt roligt. Det finns strider som är spännande och det är med en märklig stolthet man ser sina små pokemons utvecklas till mäktiga monster. Men Platinum är bara en lätt justerad version av Pearl/Diamond som borde hamna i Guinness Rekordbok i kategorin mjölkning av varumärken. Har ni däremot aldrig spelat ett Pokémon-spel tidigare kan det här mycket väl ge er större underhållning än vad ni vågat tro.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
gastrikland_moi

offline erik

• Level 7 på Facebook.
0d6836925e4976dca6e210b24a76680d
Genre
rollspel
Utgivare
Nintendo
Utvecklare
Game Freaks
Plattform
Nintendo DS
Prisjakt
Release
2009-05-22
Sammanfattning
plus
  1. Massvis att göra
  2. Massor att samla
  3. Onlinemöjligheterna
  4. En del snygga monster
minus
  1. Nästan exakt som Pokemon Diamond/Pearl
  2. Tidskrävande
  3. Väldigt mycket textdialog
  4. Inte speciellt snyggt
  5. Korkad AI
  6. Handlingen känns totalt intetsägande
7

Slutsats

Även om det är värt en sågning för att det är så extremt lite som hänt sedan Pokemon Diamond/Pearl så går det inte att komma ifrån att det är ett väldigt djupt och innehållsrikt spel. Det är lite för mycket onlinerollspel över det med alltför tidskrävande uppgifter, lite för korkade motståndare och en meningslös handling, men annars ett väldigt innehållsrikt äventyrs/rollspel som verkligen inte bara är för barn. Om du inte äger Pearl/Diamond, har minsta anlag som samlare och inte hatar rollspel så kan det här vara väl investerade pengar och tid.
Bilder
popmds001
popmds002
popmds003
popmds004
popmds005
popmds006
popmds007
popmds008
popmds009
popmds010
popmds011
popmds012
pokemonversionplatinenintendods099
pokemonversionplatinenintendods100
pokemonversionplatinenintendods101
pokemonversionplatinenintendods102
pokemonversionplatinenintendods103
pokemonversionplatinenintendods104
pokemonversionplatinenintendods105
pokemonversionplatinenintendods106
pokemonversionplatinenintendods108
pokemonversionplatinenintendods109
pokemonversionplatinenintendods110
pokemonversionplatinenintendods111
#inlineditbutton