Ni vet när man verkligen ser fram mot något stort. Som en final med sitt favoritlag i Champions League eller Stanley Cup. Uppesittarkväll framför en UFC-gala, Super Bowl eller nattliga OS-sändningar. Man bullar upp. Köper snask, kanske styr upp med gott krubb och en handfull polare. Ett gäng kylda drycker också förstås. Sedan går allting åt helvete. Ens lag förlorar och spelar dessutom uselt, oktagonen innehåller drygt två timmar segdragen brottning och Kallur ramlar. Så är NHL 09, EA Sports senaste del i en numera legendarisk sportserie. Som helhet en förträfflig upplevelse, men med många snöpligheter.

Från båset blir det sällan mål
Det är anmärkningsvärt att en serie som har över tio års utveckling i sig fortfarande på många plan är långt från riktig hockey. AI:n är nämligen mestadels fullständigt bedrövlig. Försvaret är alldeles för passivt och anfallet för statiskt. Det är ofta tydligt att ens medspelare bara åker längs en handfull inmatade värden och saknar större blick för spelet. De verkar ha fått några få alternativ vid varje situation och så slumpas det vad de ska göra. Det hör inte till ovanligheterna att två spelare kan stå tre meter bredvid varandra och slå tio passningar i rad fram och tillbaka och sedan skicka ett lamt skott mot mål. Rätt som det är bjuder någon på ett riktigt bra spel och snyggt avslut, men det är mer tillfälligheter tyvärr. Det här gör att majoriteten av tiden i Be a Pro handlar om att tigga pass hela tiden så att det ska hända något spännande. Från utvisnings- eller avbytarbåset är det oftast riktigt trist. Tack och lov positionerar sig ens lagkamrater (förutom målvakten) bra vilket gör att när man väl är på isen går det att få till fint spel.

Burväktarna blandar och ger
Tyvärr är det ju inte alltid så att man kan spela tillsammans och ha fullt lag ute på isen. Att ha en mänskligt styrd målvakt är dessutom väldigt svårt och såvida man inte är riktigt duktig mellan stolparna är det snarare en nackdel än fördel för laget. Olyckligtvis hjälper det föga att ha en datorkontrollerad målvakt. Precis som sina stela och fantasilösa utespelare bjuder AI:n, i år igen, på en riktigt kass burväktare. Det är förbluffande korkat hur man fortfarande inte kan programmera en målvakt att hålla sin egen stolpe. En av många grundregler för en keeper. Han tappar dessutom in massor av skräppuckar, har ingen som helst koll på var trissan befinner sig i närheten av mål men kan, tack och lov, samtidigt visa upp både stabilt spel och göra fantastiska räddningar. Den här extrema ojämnheten och opålitliga uppträdandet gör att det inte hör till ovanligheterna att det sämre laget vinner och det handlar dessvärre inte om effektivitet.

Tre steg framåt och två bakåt
NHL 09 följer utvecklingen av serien till punkt och pricka. Majoriteten av nyheterna tillsammans med många små förbättringar lyfter titeln. Sakta blir slutprodukten aningen bättre för varje år, men som helhet innehåller den märkligt nog alltid lika många problem, nya som gamla, som man har löst. En matematik som får konspirationsteorierna att flöda. Strävar man efter att aldrig göra det kompletta hockeyspelet för att då kommer ingen köpa nästa års utgåva eller är man helt enkelt inte tillräckligt kompetenta? Man måste verkligen lägga ned tid på att lösa de fundamentala kriserna; få bort buggmålen, göra målvakten bättre och skaffa smartare AI över lag. Sedan kan man börja utveckla alla häftiga extrafunktioner.