Mystery Case Files: MillionHeir
Skrevs 2009-02-26 22:13:00 av Emmy Zettergren-Lindkvist
För första gången kommer Mystery Case Files-serien till NDS. Vi har lekt detektiv och letat prylar.
Det är inte det första spelet stämplat Mystery Case Files. Big Fish Games har i flera år utvecklat olika föregångare till pc, mac och mobil. Däremot är det första gången det släpps till Nintendo DS och jag måste säga att plattformen är som gjord för genren. Lösa problem gör jag hellre i soffan än framför datorn och på så sätt fungerar Mystery Case Files: MillionHeir riktigt bra.
storpuffmillion

Inget mysterium

Namnet till trots handlar Mystery Case Files: MillionHeir inte så mycket om mysterier. Spelet fokuserar istället på det klassiska pysselkoncept som blivit seriens signum: "leta reda på dolda saker i överbelamrade rum". För det är just det spelet i stora drag går ut på. I rum efter rum efter rum efter rum ska du som detektiv hitta prylar. Saker som i sin tur är ledtrådar i ett mysterium med en försvunnen miljonär.
   Upplägget för ett bra pusselspel kan knappast bli bättre. Hitta ledtrådar och lös problem. Tyvärr får spelaren bara göra hälften av jobbet. Att sätta ihop och analysera ledtrådarna gör istället en dator som detektiven har tillgång till. Ibland blir analysen ofullständig och då får detektiven, alltså du, rycka in igen och lösa enkla pussel eller problem som allt som oftast känns helt lösryckta.
Million5
Ibland får spelaren lösa lite pussel istället som omväxling till sökandet efter prylar.

Lätt och svårt

Konceptet med att leta reda på dolda föremål i rum fyllda till bredden med prylar är egentligen rätt bra. Det går på tid, vilket sätter lite press, och det är emellanåt riktigt klurigt att lokalisera föremålen. Vissa är helt enkelt riktigt väl dolda.
   Samtidigt är spelet som helhet relativt enkelt. Det är sällan man inte hinner hitta alla objekt inom rätt tidsram eftersom det finns så pass många ledtrådar till hands för att klara livhanken. Upplägget blir också ganska enformigt efter ett tag. Ett rum är ganska kul. Till och med två, tre eller fyra. Men när det börjar närma sig tio, tjugo, trettio rum på raken. Ja då börjar i alla fall jag tappa modet. Jag fick flera gånger lägga ifrån mig min DS och ta långpaus för att kunna motivera mig själv att plocka upp konsolen igen.
   Kanske är det här ett problem som bara uppstår just för att jag ska recensera spelet och känner att jag måste spela färdigt. En vanlig spelare kanske kör lite då och då, vilket faktiskt är möjligt tack vare att det går att spara när som helst. Men jag tror att även den som spelar sporadiskt till slut tröttnar på det enformiga upplägget. Att man emellanåt får lösa lite minipussel och att tidsramen för rummen skiftar under spelets olika kapitel hjälper inte speciellt mycket. Det hade kunnat vara så mycket bättre och när man ser potentialen är det svårt att inte bli irriterad.
mystercase5
Vissa prylar är väldigt lätta att hitta medan andra är väl dolda. Måste man någon gång göra om ett rum är det dessutom alltid olika saker som man ska hitta vilket ger spelet en del variation.

Vem var han?

En annan sak som brister i MillionHeir är karaktärerna. Jag kan på rak arm inte nämna någon vid namn. Det var någon snubbe i en gruva, någon skådespelerska, en kock och ... var det en trädgårdsmästare med också?
   Dialogerna är helt enkelt tråkiga, platta och korta och det finns inget intressant att komma ihåg. Hej! Du får inte vara här. Jaha, du är detektiv? Jaja, gör vad du ska då. Standardtext 1A.
   Ett bra spel har i alla fall ett par oförglömliga karaktärer - spelfigurer som man år efter att spelet är avslutat fortfarande kan minnas. Därför känns det märkligt att man i MillionHeir, som fokuserar så mycket på karaktärer, låtit dem alla vara så anonyma.

Fungerar bra för DS

Tittar man bortom det enformiga och lite väl enkla upplägget måste man ändå säga att Nintendo DS verkligen är en bra plattform för spelet. MillionHeir utnyttjar såväl den tryckkänsliga skärmen som mikrofonen. Rummen som ska genomsökas känns också lättöverskådliga och det är lätt att navigera runt bland alla prylar trots att det är (och ska vara) plottrigt.
   Det är också positivt att det finns stöd för att spela mot andra personer - antingen på var sin DS eller på samma. Det går också att dela med sig av den medföljande demoversionen. Men tyvärr räcker det inte för att väga upp det enformiga upplägget.

Ta ett steg till

MillionHeir skulle kunna vara ett så mycket bättre spel om Big Fish Games bara ville gå ett steg längre. Nu är det endast medelmåttigt. Däremot skulle jag gärna se fler spel i samma genre utvecklas för just Nintendo DS i framtiden - fast med mer matnyttigt innehåll och fler svårighetsgrader.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
MG4007

EmmyZ (Emzis)

30. Spelgalen. Communityredaktör. Ö-bo. Förlovad. Husägare. Kattälskare. Musikalisk. Estetisk. Mamma. Kinectägare. ME-frälst.
3f9c781e14c14ae20566deb01fff5373
Genre
Äventyr,Problemlösning
Utgivare
Nintendo
Utvecklare
Big Fish Games
Plattform
Nintendo DS
Prisjakt
Release
2009-02-06
Sammanfattning
plus
  1. Passar perfekt för DS
  2. Går att spela i multiplayer
  3. Roligt att leta efter dolda saker - i små doser
minus
  1. Enformigt
  2. För enkelt
  3. Tråkiga karaktärer
6

Slutsats

Tycker du om att leta efter dolda prylar i oändlighet är det här spelet något för dig. Gillar du att lösa mysterier och pussla bör du nog göra något annat. Spelets namn till trots är du som detektiv ganska begränsad i dina undersökningar. Tyvärr gör det att spelet blir enformigt ganska snabbt. Fördelen med att kunna spela mot eller med kompisar kompenserar tyvärr inte upplägget. MillionHeir kan vara kul i små doser men skulle må bra av mer variation, roligare karaktärer och svårare problem.
Testa demot
Är du sugen på att testa spelet innan du köper finns ett webbaserat demo tillgängligt på Nintendos hemsida.
#inlineditbutton