Little Big Planet har gjort en väldigt intressant resa. När det utannonserades på GDC-mässan den 7 mars 2007 såg det förvisso gulligt ut, men kanske inte något som ens Sony själva hoppades skulle bli en systemsäljare. Idag, ett och ett halvt år senare är situationen annorlunda. Nu är det plötsligt ett av höstens hetaste spel, hypelämmeltåget har växt sig långt större och marknadsföringsbudgeten måste ha mångdubblats. Från ett litet spel med en skoj idé har det blivit en storsatsning. Oavsett hur det går försäljningsmässigt är det vågat och beundransvärt av Sony att satsa sitt krut på några säckfigurer.

Ingen intelligens
Banorna är i 3D och vissa hinder kan man helt enkelt gå framför eller bakom. Spelet avgör för det mesta bra om man vill hoppa upp på ett föremål längre fram eller bak i skärmen eller i vilket djup man vill röra sig i. På varje bana finns omstartspunkter utplacerade som låter dig börja där om du dör. Dör du tre gånger på samma område får du spela om hela nivån från början.
   Farorna består av eld, elektricitet, vassa taggar och farliga gaser. De fiender som finns i spelet, eller rättare sagt som byggts i spelet, är alla av mekanisk härkomst. De har alltså ingen intelligens utan styrs helt av förbestämda mönster. Jag förstår att Media Molecule inte tycker att intelligenta fiender riktigt passar in i den mekaniska världen, men jag saknar det ändå. Det hade gett en extra krydda.

Hoppa bak i skärmen
Förutom att det är fruktansvärt gulligt så är det fysiken som är LBP:s stora styrka. Allt i spelet påverkas av en riktigt välgjord fysikmotor som sköter allt från hur hjul och bollar rullar till hur byggnader rasar sönder och hur allt detta påverkar din säckpojke. Spelet är fyllt av mekaniska delar så som fjädrar, motorer och hävstänger som man kan leka med och försöka förstå sig på. Men det finns också bomber, jetpack och andra föremål att leka med för att lösa problem eller bara ha kul. Vissa banor är rena racen där alla säckisarna ska putta igång till exempel en skateboard, för att sedan hoppa upp på det innan färden går nerför i en våldsam hastighet. En annan bana tvingar säckisarna att ta tag i en pariserhjul-liknande manick och kasta sig till nästa pariserhjul i rätt ögonblick för att få tillräckligt med hastighet och höjd för att klara sig över ett stup.
   För även om alla de banor som Media Molecule förberett i spelet från början är väldigt bra så skulle jag tro att det är spelarnas egna banor som kommer att vara den stora behållningen i det långa loppet. Dessutom räknar jag med rikligt med nytt innehåll i nedladdningsbara paket.

Sno banor av andra
Även om det i grunden är lätt att skapa banor så är det tidskrävande och inte helt enkelt att skapa riktigt genomtänkta, unika och vältestade banor. Personligen kommer jag inte engagera mig speciellt mycket i det, men det fina är att banor som andra gör laddas upp online så att du enkelt kan ta ner, testa och bedöma dem. Bra banor kommer få bra betyg och särskiljas från allt skräp som såklart också kommer att laddas upp.
   Dessutom kan du ta detaljer från andra banor. Så om någon byggt en fin hiss, katapult eller ett stort monster, är det bara för dig att ladda ner föremålet och använda det i dina egna banor. Det kommer inte dröja länge förrän det finns massvis av standardiserade manicker som kan användas för att snabba upp skapandeprocessen.