Harry Potter och halvblodsprinsen
Skrevs 2009-07-24 11:08:00 av Håkan Persson
Efter filmen kommer i vanlig ordning ett ytterst mediokert spel.
Det är Harry Potter-hysteri i år igen. Filmen Harry Potter och halvblodsprinsen snurrar flitigt på biograferna och inte mindre än tio spelplattformar har fått tagit del av den berömda trollkarlen med blixtärret i pannan och hans senaste äventyr.
harrypotter460x194
Förra spelet var en rejäl besvikelse. Fenixordern saknade all Harry Potter-känsla, var olidligt tråkigt och minst sagt enformigt. Dock var slottet som spelet utspelades i väldigt upptäckarvänligt. Spelsättet i Halvblodsprinsen är fortfarande väldigt fritt som Fenixordern. Hela slottsgrunden har återanvänt, med några smärre korrigeringar. Den fungerade bra då och fungerar minst lika bra nu. Hogwarts är riktigt stort och bjuder in till roliga upptäcktsfärder efter de sköldar som ska samlas in för ökad styrka, nya spelbara karaktärer i tvåspelarläget med mera. Även små sidouppdrag, som baseras på de tre minispelen, dyker upp med jämna mellanrum.
   Trots fästningens storlek är det inga problem att hitta till sin destination. Avsaknaden av karta kompenseras med spöket nästan huvudlöse Nick som visar vägen till målet med ett enkelt knapptryck. Smidigt.
Koka soppa på en spik
Utöver utforskandet av Hogwarts cirkulerar hela spelet Halvblodsprinsen runt tre olika minispel – quidditch, dueller och trolldryckstillverkning.
   Quidditch är den märkliga bollsporten trollkarlarna och häxorna flitigt utövar. På en kvast ska man i rollen som en sökare fånga den gyllene kvicken – en liten boll som ursinnigt snabbt susar omkring den ovala spelplanen. Tyvärr är det inte lika roligt som det låter. Spelaren ska styra Harry genom ett gäng portar som dyker upp efter kvicken genom att sikta med wiimoten på skärmen. Missar man för många portar är det över och man får börja om, vilket kan bli oerhört tröttsamt då åkturerna är ganska långa innan kvicken fångas in.
   Trollkarlsduellerna är precis som det låter. Med en rad olika magier ska man besegra ens motståndare. Det är inga strategiska fejder, utan det gäller att snabbast möjligast slå ut fienden innan den gör detsamma med en själv. Inte helt otippat kastar man de offensiva och defensiva magierna med wiimoten och nunchuken genom att vifta åt olika håll.
   Trolldryckstillverkningen är den roligaste av de tre. Här ska man blanda olika ingredienser i en kokande kittel efter ett bestämt recept. Genom att använda kontrollerna ska man skaka om vätskor, röra om, värma upp och släppa ner konstiga ting i grytan. Men precis som quidditchen så är även bryggningen av trolldrycker tidskrävande och det lär uppstå en hel del irritation om man råkar värma upp kitteln för mycket så man inte klarar tidsgränsen.
94590620090717790screen002
Trollformeln wingardium leviosa får saker att flyga och kan vara händigt att använda på objekt som ligger utom räckhåll.
Trollkarlzombies
Styrningen till fots när man utforskar slottet är väldigt styltig. Det verkar nästan som herr Potter har fått upp en trollstav där solen aldrig skiner då han klumpigt tar sig runt i slottet. Att kontrollera Potter i de övriga minispelen fungerar godkänt. Visserligen är Potter långsam i vändningarna under duellerna, men det passar spelsättet.
   Den välkända signaturmelodin finns naturligtvis med, men resten av soundtracket har framställts av James Hannigan som har en hel del annan spelmusik bakom sig. James har lyckats riktigt bra och Harry Potter-känslan är i högsta grad närvarande.
   Bara ett fåtal av aktörerna från filmen har gett röster åt sina karaktärer i spelet, de övriga har utförts av personer som röstmässigt liknar skådespelarna. Dock är ingen av dem särskilt engagerade och resultatet blir platt som en pannkaka.
   Omgivningarna är välgjorda och det känns verkligen som att man springer runt på Hogwarts och utforskar dess varje vrå. Karaktärernas utseende är däremot inte alls lika bra. Alla figurer ser ut som sina förlagor på stilbild, men när de väl börjar röra sig hade de kunnat vara hämtade från Dead Rising. Döda blickar, stela ansiktsrörelser och animationer som ibland inte aktiveras över huvud taget. En favorit är när figurerna ibland tappar läppsynken och fånigt stirrar med sin glansiga blick samtidigt som karaktären fortsätter att prata.
Den stora saxen har använts
J. K. Rowlings fantastiska historia har sedvanligt stympats rejält i filmen. I spelet är den så pass slaktad att man bör ha läst eller sett någon av förlagorna för att kunna förstå något. De få fragment som EA har fått med hade lika gärna kunnat tas bort till förmån av ett mer allmänt Harry Potter-spel utan någon sammanhängande story – eller en helt fristående sådan.
   Under det staplande berättandet av historien vävs de tidigare nämnda minispelen in – till exempel får man hjälpa Ginny att göra en särskild trolldryck, ibland får man försvara en klasskamrat i en duell och en annan gång träna med quidditch-laget. Det blir väldigt tradigt i längden då de inte bjuder på några variationer.
   Det finns ett kort tvåspelarläge där man kan utmana en kompis på trollkarlsduell. Styrningen är densamma som när man spelar ensam och de flesta större rollerna från filmen går att välja mellan, om man låser upp dem genom att samla tillräckligt många sköldar vill säga.
   För de något yngre spelarna går det att få all text på svenska, men tyvärr inte rösterna.
hpelwi030
Harry Potter i en duell med en dödsätare i biblioteket.
På bättringsväg
EA levererar ytterligare ett slarvverk av ett varumärke som är fyllt med så mycket fantasi, kärlek och underhållning. Att få fram en slutprodukt av den här kalibern borde inte finnas med tanke på förutsättningarna – men med dessa licensspel så är chansen överhängande att det blir så Minispelen som hela spelet är uppbyggt runt blir väldigt enformiga efter bara någon timme in i spelet. Historien är sönderklippt och utelämnar många spännande sekvenser. Slarviga animationer och taskiga röstskådespelare förstör stämningen. Dock är utforskningen av slottet underhållande, trolldryckstillverkningen rolig och musiken riktigt bra som räddar det från ett hårt magplask och gör Halvblodsprinsen betydligt mer intressant än det förra spelet.
   Förhoppningsvis kan EA fortsätta att förbättra sitt Harry Potter-koncept och ge oss minst ett godkänt spel till nästa del.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
honken1

offline honken

Spenderar dagarna på en reklambyrå i Gävle som grafisk formgivare.
9368ba068a34460410718adf491997a5
Genre
Action
Utgivare
EA Casual Entertainment
Utvecklare
EA Bright Light
Plattform
Playstation 2, PC, Playstation Portable, Nintendo DS, Xbox 360, Playstation 3, Wii
Prisjakt
Release
2009-07-02
Sammanfattning
plus
  1. Musiken
  2. Miljöerna
minus
  1. Upprepande
  2. Animationerna
  3. Handlingen
  4. Oengagerade röstskådespelare
  5. Styrning till fots
  6. Kort äventyr
3

Slutsats

Sjätte filmen om Harry Potters eskapader var förvånande bra – vilket dock inte kan sägas om spelet. Halvblodsprinsen är uppbyggt runt tre monotona minispel som upprepas äventyret igenom, men vägs upp något av den lekfulla utforskningen och välkomponerade musiken.
69676200903252324123big
grab0319tgajpgcopy
69676200903252324124big
696915200906221939171big
grab0309tgajpgcopy
harrypotteretleprincedesangmelewii033
#inlineditbutton