Guitar Hero: Metallica
Skrevs 2009-04-20 09:59:00 av Håkan Persson
Vi ger er två olika åsikter om Metallicas rejäla inträde i Guitar Hero-serien.
Det har blivit en lång väntan för alla Metallica-fans. Inte bara det att den ena marsspelningen i Globen sköts upp till början av maj – dessutom kommer Guitar Hero-spelet med bandet inte hit förrän i slutet av samma månad. Samma titel som jänkarna tog emot redan den 29 mars med öppna armar. För den som inte orkar vänta kan man dock importera både Xbox 360- och Playstation 3-versionen då de är helt regionsfria.
metallica460x194
Något slags monster
Guitar Hero: Metallica baseras på World Tour-spelet som släpptes i höstas och låter en gitarrist, en basist, en trummis och en sångare delta i musicerandet. Konceptet bör alla känna till vid det här laget. Tryck på rätt knappar när de fallande färgcirklarna ramlar från skärmens överkant i någorlunda takt till musiken. Hinner man inte med och missar allt för många är spelet över. Spelar man som ett band är det upp till varje medlem att göra sitt bästa, annars sabbar man för hela gruppen eftersom de andra spelarna inte kan hjälpa denne att komma på fötter igen.
   Visst saknar jag ett par spår från Metallicas bibliotek, men i det stora hela är låtlistan den bästa någonsin i ett musikspel av den här sorten. De flesta av deras egna låtar kommer från skivorna fram till och med det svarta albumet, sedan är de sporadiskt utplockade från de efterföljande. De övriga spåren från andra artister passar utmärkt in i blandningen och ger en bra omväxling – allt från Kyuss något lugnare "Demon cleaner" till Machine Heads brutalt snabba "Beautiful mourning". Totalt är det 49 låtar på skivan, vilket kanske kan ses som snålt då World Tour innehåller över 80 stycken. Däremot är majoriteten av spåren över fem minuter, närmare sex till sju minuter, vilket i sin tur kan bli i längsta laget att stå och rocka med en plastgitarr.
   Utseendet på skärmen är något uppdaterat. Nu har varje spelare en egen rockmätare för att se hur man ligger till. Börjar det osa pyrt blinkar sidorna av skärmen ilsket rött och det är dags att rycka upp sig. En annan mätare visar ens poäng, vilket betyg man har för tillfället och hur långt det är till nästa steg i skalan.
guitarherometallicaplaystation3ps3017
Om man tittar på den mellersta spelplanen, som är trummisens, så ser det rätt svettigt. Två baspedaler är ett måste.
Och rättvisa för alla
Upplägget i karriärläget ter sig något annorlunda. Istället för att spela igenom givna gig, som i World Tour, avancerar man fram genom de sju olika nivåerna genom att samla på sig stjärnor från spelade låtar. Med tillräckligt många tar man sig vidare till nästa. Dock behöver man inte plocka på sig särskilt många för att klara hela karriärläget, det räcker med att ta ungefär två femtedelar av alla stjärnor.
   Spelet var kanske inte så där omöjligt svårt som jag hade förväntat mig. Den första tredjedelen av spelet avklaras relativt enkelt, men ju närmare de sista låtarna man kommer desto snabbare höjs svårighetsgraden. "War ensemble", "Fight fire with fire" och "Dyers eve" kommer att ge febriga mardrömmar innan de sitter. Dessutom påminner många av låtarna om ett motionspass. Att trumma i närmare tolv minuter till "Mercyful Fate"-medleyt är inte bara en överlevnad mot de fallande färgcirklarna, det är även en fysisk utmaning som garanterat lär göra en svettig.
   För batteristen finns dessutom en extra svårighetsgrad. Expert plus är till för om man har en extra baspedal, vilket följer med på de flesta ställen när man förbokar spelet, och vill kunna haka på Lars Ulrich i de mer intensiva låtarna. Dock är det bara vissa spår som erbjuder Expert plus-nivån.
guitarherometallicaplaystation3ps3050
Förutom välgjorda karaktärsmodeller och klassiska Metallica-symboler i bakgrunden, finns det en handfull konsertfilmer, mängder med fotografier och texter till samtliga låtar i extramaterialsmenyn.
Den oförlåtlige
Musikjournalisten Fredrik Strage jämförde en gång James Hetfield ansiktsbehåring med en zombies pubishår. Hade Strage sett hur frontmannen är porträtterad i spelet hade nog jämförelsen varit ännu grövre. Alla fyra bandmedlemmar känns visserligen väl igen, särskilt rörelserna som inkluderar allt från Trujillos märkliga apstil till Ulrich inlevelse i trummandet som är perfekt avbildat, men utseendet gör dem långt ifrån rättvisa. Grova och fula karikatyrer som räddas av en snygg och energiskt utförd motion capture. En kul grej är att man senare i spelet kan låsa upp deras utseende från 80-talet och även en sorts komisk zombiekostym.
   I vanlig ordning har Neversoft plockat in någon sorts ointressant bakgrundshistoria i form av tecknade kortfilmer vars stil känns igen från tidigare delar.
guitarherometallicaplaystation3ps3027
Arenorna är läckert utsmyckade och några är hämtade från verkliga förlagor.
Det kortaste strået
Något märkligt kan tyckas, men låtar som man har laddat ner till tidigare Guitar Hero-spel fungerar inte här. Det enda nerladdade material som fungerar är Metallicas Death Magnetic. Dessutom saknar jag möjligheten att föra över låtarna från World Tour eller vice versa, vilket hade varit både bekvämt och minst sagt berättigat.
   Ett annat irritationsmoment är att Neversoft har tagit bort möjligheten att välja mellan led- och rytmgitarr som fanns i tidigare inkarnationer. Nu kan man bara välja mellan gitarr och bas, vilket känns som ett outnyttjat tillfälle. Riktigt trist.
   Även om det är trevligast med att ha bandmedlemmarna i samma rum finns naturligtvis möjligheten att spela över nätet. Band mot band eller en mot en i ett par olika utförande som är hämtade från Legends of Rock.
   Precis som det senaste spelet går det att snickra på egna låtar och sedan dela med sig. Några nya alternativ och specifika Metallica-ljud finns att hämta.
Klockan klämtar för dig
World Tour var helt godkänt, men saknade det där lilla extra. Men i Guitar Hero: Metallica har Neversoft lagt ner betydligt mer själ och tanke. Menyerna, extramaterialet, arenorna med mera är väl genomarbetade. Hela inramningen – närvarokänslan och energin under låtarna – är imponerande infångat. Allt från introduktionen med Ennio Morricones "The ecstasy of gold" till detaljer där publiken sjunger med, eller ibland tar över, i refrängerna. Det är en grym livekänsla som ger rysningar längs ryggraden. Att få ta del utav det och klämma sig in med Hetfield, Ulrich, Trujillo och Hammet och lira är en av de trevligaste spelupplevelserna jag har haft på länge.
   Så frågan är – ska du importera eller vänta ytterligare en månad på att få rocka till ett av de bästa musikspelen hittills?
6 Kommentarer
Kommenterar som gäst
honken1

offline honken

Spenderar dagarna på en reklambyrå i Gävle som grafisk formgivare.
a3e2148c82a0ddb3b9ac978f7d6cd9bf
Genre
Musik
Utgivare
Activision
Utvecklare
Neversoft
Plattform
Playstation 3, Xbox 360, Playstation 2, Wii
Prisjakt
Release
2009-09-11
Sammanfattning
plus
  1. Låtvalet
  2. Musikinlevelsen
  3. Inramningen
  4. Trummorna
  5. Extramaterialet
minus
  1. Går inte att föra över låtar från World Tour
  2. Inget val mellan led- eller rytmgitarr
9

Slutsats

Är du inget fan av varken Metallica eller genren så har du troligen inte mycket att hämta här. Men det går inte att förneka att Metallica och Guitar Hero passar otroligt väl ihop. De 49 låtarna är grymt roliga att spela, oavsett instrument, och bjuder på en svårslagen närvarokänsla. Neversoft har arbetat fram en snygg inramning och en energiskt musikinlevelse som gör Guitar Hero: Metallica till ett av de bästa musikspelen hittills, mycket tack vare en grym låtlista.
Bilder
metallica200x200
metallica460x194
94675520090123screen001
94675520090123screen002
94675520090123screen003
94675520090123screen004
94675520090123screen005
metallicascreen01
guitarherometallicaking1
guitarherometallicaking2
guitarherometallicaplaystation3ps3015
guitarherometallicaplaystation3ps3029
guitarherometallicaplaystation3ps3046
guitarherometallicaplaystation3ps3032
guitarherometallicaplaystation3ps3058
guitarherometallicaplaystation3ps3021
Alla låtarna
Metallica-låtar
All Nightmare Long
Battery
Creeping Death
Disposable Heroes
Dyers Eve
Enter Sandman
Fade To Black
Fight Fire With Fire
For Whom The Bell Tolls
Frantic
Fuel
Hit The Lights
King Nothing
Master of Puppets
Mercyful Fate (Medley)
No Leaf Clover
Nothing Else Matters
One
Orion
Sad But True
Seek And Destroy
The Memory Remains
The Shortest Straw
The Thing That Should Not Be
The Unforgiven
Welcome Home (Sanitarium)
Wherever I May Roam
Whiplash

Övriga låtar
Alice In Chains - No Excuses
Bob Seger - Turn The Page
Corrosion of Conformity - Albatross
Diamond Head - Am I Evil?
Foo Fighters - Stacked Actors
Judas Priest - Hell Bent For Leather
Kyuss - Demon Cleaner
Lynyrd Skynyrd - Tuesdays Gone
Machine Head - Beautiful Mourning
Mastodon - Blood And Thunder
Mercyful Fate - Evil
Michael Schenker Group - Armed and Ready
Motorhead - Ace of Spades
Queen - Stone Cold Crazy
Samhain - Mother of Mercy
Slayer - War Ensemble
Social Distortion - Mommy's Little Monster
Suicidal Tendencies - War Inside My Head
System of a Down - Toxicity
The Sword - Black River
Thin Lizzy - The Boys Are Back in Town
P-A:s andra åsikt
Att spela gitarr till Metallica-musik är något jag längtat efter sedan det första Guitar Hero. Efter ett par års väntan fanns en handfull av deras låtar tillgängliga, men jag ville ha mer. Trots det blev jag ändå tveksam när Guitar Hero: Metallica utannonserades; hur många äldre (läs bra) låtar kommer att finnas på skivan? När spelet nu är släppt visar det sig att min oro var helt obefogad, för fans av ”gamla” Metallica är låtlistan näst intill perfekt.

Jag tycker fortfarande att Rock Band har en bättre spelmekanisk grund än Guitar Hero, och det är synd att Activision ska envisas med att hålla sina GH-spel separerade från varandra – vilket omöjliggör att World Tour-musik användas här.

Däremot gör den suveräna inramningen denna version till ett måste för alla som någonsin nynnat på en Metallica-låt. Oavsett vilket instrument som spelas är det både utmanande och kul. And nothing else matters.

Betyg: 9 av 10
#inlineditbutton