Dissidia Final Fantasy
Skrevs 2009-09-22 20:28:00 av P-A Knutsson
Vem är egentligen starkast av Terra och Sepiroth?
Stridsmomenten är en grundsten i Final Fantasy-spelen som ständigt förbättrats. De tolv delarna har avancerat från viftande pixelklumpar till att styra 3D-karaktärer i realtid. När hjältar och ohjältar från de tio första delarna samlas i ett och samma är det därför inte helt ologiskt att strider står i fokus.
Ladda för vinst
Det första som möter mig i Dissidia är förvirring. Förvirring i form av en övningsstrid där kontroll och upplägg förklaras. Dissidia skiljer sig en hel del från normala fightingspel, så det tar en liten stund att vänja sig. Exempelvis finns det endast två anfallsknappar, fyrkant och cirkel, varav den sistnämnda inte gör någon regelrätt skada. Ändå är det cirkelslagen som används mest, eftersom de laddar upp de dödande specialattackerna. Förvirringen är stor, i alla fall till en början.
   Ganska snart börjar dock hjärnan koppla ihop de nummer som hittas på den nedre delen av skärmen. Visar dessa siffror högre än motståndarens HP räcker det med ett fyrkantsslag för att besegra denne, annars gör slaget så mycket skada som numret visar.
   Att ladda upp fyrkantsattacken så högt är däremot inte helt lätt. Varje gång man blir träffad eller faller utanför banans kanter tickar nämligen siffrorna nedåt. På ett par olyckliga sekunder kan det dödande superslaget förvandlas till en lätt knuff.
Ett slag för frihet
I vanliga fall brukar en enda regelrätt attackknapp leda till ett extremt ytligt spel, men Dissidia lyckas undvika den fällan – med råge.
   En anledning till detta är nivådesignen. Karaktärerna kan röra sig fritt i halvstora miljöer fyllda med avsatser, svävande plattformar och byggnader. Det går att hoppa mellan plattformar, springa på väggar och grinda på vissa objekt för att snabbt ta sig till eller från motståndaren.
   Stundtals blir dock allt runtspringande rörigt. Eftersom man kan, och bör, låsa kameran på motståndaren har man alltid koll på denne, men när man rör sig över vinkelräta ytor hänger kameran inte med. Detsamma gäller när miljöerna skymmer synfältet.
Kaos i kosmos
Det som imponerar mest med Dissidia är det sanslöst djupa storyläget. Spelet tar sin start i slutet av den eviga kampen mellan ljus och mörker, Cosmos och Chaos. Den mörka sidan har fått ett rejält övertag genom att samla de mest ondskefulla kämparna i universum (alla slutbossar från FF-spel, vad är oddsen för det!). Den ljusa sidan vill förstås inte vara sämre och hämtar varje elakings nemesis. En banal början som faktiskt vecklar ut sig till en medryckande saga. Både de goda och onda kämparna reflekterar över vad som händer, allt baserat på deras klassiska personligheter.
   Det går enbart att äventyra med de tio goda hjältarna, vilket kan tyckas snålt jämfört med regelrätta fightingspel. Samtidigt är det dumt att klaga, det tar nämligen ungefär tio timmar att klara ut samtliga kapitel med en av karaktärerna.
   Varje kapitel är uppdelat i ett antal inrutade spelplaner. Dessa är fyllda med fiendeikoner, skattkistor och andra föremål. Ställer man sig bredvid en fienderuta startar striden, och när den är vunnen erhålls erfarenhetspoäng. Dessa gör såklart att man går upp i nivå, vilket betyder förbättrade grundegenskaper och ibland nya attacker och specialförmågor.
Siffror, nummer och värden
Attacker, specialförmågor, erfarenhetspoäng, vapen, rustningar, accessoarer, EX Mode, Limit Breaks AP-poäng, PP-poäng, Summons och Battlegens. Att hålla ordning på alla siffror och funktioner i Dissidia är inte helt lätt. Att förklara vad allt innebär tänker jag inte ens försöka mig på, men en grundkurs kan ni få.
   Som sagt finns det enbart två anfallsknappar, fyrkant och cirkel. Båda har dock olika funktioner beroende om man står på marken eller är luftburen. Dessutom kan nya attackvariationer fås när spelaren går upp i level. Dessa används genom att trycka på fyrkant eller cirkel samtidigt som styrplattan dras åt ett visst håll.
   En annan viktig funktion är de specialegenskaper som hjälper till under striderna. Det kan röra sig om att hoppa extra högt, blockera anfall, eller utföra vissa manövrar automatiskt. Varje egenskap kostar ett antal så kallade AP-poäng (ja, spelet har ett överflöd av mätare och förkortningar), men efter en tids användande blir den nästintill gratis. I de sista striderna kan med andra ord mängder av olika specialförmågor användas samtidigt.
   Smart funktion nummer tre är de accessoarer som kan användas. Dessa kan delas upp i två grupper. Antingen ger de stridsbonusar såsom bättre försvar eller starkare attacker, eller så ger de bonusar efter fighten. Till exempel kan spelaren få 50 % extra erfarenhetspoäng om hälsomätaren är full, eller om ett visst föremål finns kvar på arenan. Dessutom kan assessorerna kombineras och ge rejäla bonusar.
Mucka med någon i din egen storlek
Det finns med andra ord en hel del att hålla reda på i Dissidia – men man lär sig snabbt och blir aldrig överväldigad av alla siffror. Problem finns dock inom andra områden. Främst är det svårighetsgraden i storyläget som spökar. Vissa motståndare huggs ner på någon sekund, medan andra gör detsamma mot dig. Varje fiendeikon visar hur starka de är, men de känns inte helt pålitliga.
   Vid ett tillfälle mötte jag en fiende som hade samma level som mig, vilket i vanliga fall brukar betyda en relativt enkel vinst. Denna gång fick jag dock rejält med smisk gång på gång, inte en enda träff på motståndaren fick jag in. Det krävdes många försök och riktigt fegspel för att stå som segrare.
   Å andra sidan är fegspel något som motståndaren gärna sysslar med, eller fuskspel rättare sagt. Som sagt hänger kameran inte alltid med när karaktärerna springer, hoppar och flyger runt på arenorna. För mänskliga spelare är det ett stort problem att inte se vad som händer, speciellt då den datorstyra kombattanten inte har dessa problem och mer än gärna utnyttjar förvirringen. Det är extremt frustrerande att kastas runt som en vante för att man helt enkelt inte har en aning om vad som händer.
För fansen
För Final Fantasy-fans är Dissidia en liten guldgruva. Att som Cloud stå öga mot öga med Sepiroth i Lifestream, samtidigt som One Winged Angel dånar i bakgrunden, är en mäktig upplevelse som ger rysningar i både ryggrad och lillfingrar. Hos fansen.
   Gillar man inte FF-spelen har man inte ett dugg att hämta i Dissidia. Handlingen må vara riktigt bra för ett beat ’em up (rpg ’em up!), men samtidigt kräver den att man har koll på vilka karaktärerna är. Dessutom finns en del irriterande brister vad gäller kontroll, kamera och bandesign.
   Trots de problemen är Dissidia ett av de absolut bästa fightingspelen på PSP. På grund av sina hård band till Final Fantasy-spelen kan jag dock inte rekommendera Dissidia till andra än seriens fans, men vem tycker inte om Final Fantasy?
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
zombie5

online cmd

Spelar just nu!
f52bcc6c81da3739f0f20de103ebf159
Genre
Action,Fighting,Rollspel
Utgivare
Square Enix
Utvecklare
Square Enix
Plattform
Playstation Portable
Prisjakt
Release
2009-09-04
Sammanfattning
plus
  1. Långt äventyr
  2. Intressant handling
  3. Djupa stridsalternativ
  4. Snyggt
minus
  1. Röriga strider
  2. Jobbig kamera
  3. Endast för fans
8

Slutsats

Final Fantasy Dissidia är fanservice på hög nivå. Karaktärer, miljöer, attacker och musik känns igen från de gamla FF-titlarna, vilket betyder mängder med nostalgiska vibbar. Det som imponerar mest är dock storyläget där både handling och karaktärsmodifiering överraskar med sitt djup. Spelet är dessvärre inte problemfritt, och speciellt kameran ställer ofta till det. Trots detta är Dissidia ett av de bästa fightingspelen till PSP, men eftersom det är så hårt bundet till FF-serien bör man vara väl insatt i de spelen för att ha kul med Dissidia.
Bilder
disspp082
disspp083
disspp084
disspp085
582011200706181701232big
582011200706181701233big
582011200706181701220big
582011200706181701231big
ME00008405512
ME00008405522
ME00008405532
ME00008405502
screen3large
screen4large
screen5large
screen6large
screen7large
screen8large
screen9large
screen2large
screen1large
2612181193df5d63eafao
2612181141f13fc8c8e2o
261218109568f8c56176o
Inga onlineslag
Att slåss mot levande motstånd är det bästa med beat ’em up-spel, och självklart har Dissidia stöd för ad-hoc (lokalt nätverk). Tråkigt nog är det inte möjligt att slåss online, vilket gör menyalternativet kallat onlinelobby smått ologiskt. Som ni kanske kan gissa är detta alternativet som ska väljas för att spela mot folk i ens närhet.
#inlineditbutton