Det viktigaste man behöver veta om Fable 2 innan man börjar är att det är ett spel som man inte ska stressa igenom. Man ska ta sig tid till att bestämma hur man vill spela - ond eller god eller något mitt emellan. Man eller kvinna? En mäktig magiker, en ostoppbar svärdsvingare, eller en effektiv gevärsskytt? När man utformat sin karaktär, och hur man vill spela, ska man ta sig tid att uppleva världen. Gå runt i städerna och lyssna på folk. Prata med dem, flörta med dem. Fundera på om du vill skaffa dig en familj och se till att du har skydd om du inte vill få barn.
   Ta jobb som smed, bartender eller något annat för att tjäna pengar, bli berömd, njut av hur folk avgudar dig, köp dig en respektingivande klädsel, skriv autografer åt barnen och skaffa dig ett fint hus med dyra möbler. Eller försök leva som fattig och utstött spelet igenom med din trogna hund som enda vän. Utforska varje område noga och stressa inte. Det finns mängder av möjligheter att rollspela i Fable 2 och det är en av sakerna jag gillar mest med spelet.

Striderna är väldigt enkla. En knapp för närstrid, en för avståndsvapen och en för magier. När du köpt lite nya färdigheter med dina erfarenhetspoäng så får du tillgång till lite varianter, men det blir aldrig komplicerat. Jag kan sakna lite mer spännande strider och framför allt lite mer varierade fiender, men det fungerar över lag.
   För varje fiende som du dräper får du erfarenhet som är uppdelad i fyra sorter. En för varje inriktning (styrka, vilja och skicklighet) samt en fjärde som är allmän. Om du enbart använder magier i striderna får du mest viljeerfarenhet, men också en del allmänna poäng så att du kan köpa även andra färdigheter. Detta betyder att om du enbart dödar med besvärjelser så kommer du snart bli en mäktig magiker, men du kommer få svårt att ha råd med de förmågor som kräver styrke- eller skicklighetserfarenhet. Det finns även magiska drycker att köpa eller hitta som ger dig olika erfarenhetspoäng, så helt låst till ett visst sätt att strida är man aldrig.

De grafikansvariga på Lionhead hör till de i teamet som gjort bäst ifrån sig. Så fort man startar och får ta sina första stapplande steg i spelvärlden så möts man av vackert ritade miljöer i en varierad och lyckad färgskala. Även karaktärer och fiender passar min smak perfekt. Det är mysigt att bara vandra runt i världen för att hitta nya områden. Gå igenom zigenarnas läger och titta på deras vagnliknande hus, utforska lummiga ekskogar, ödsliga bergstrakter eller träskmarker insvepta i dimma. Det är som en välgjord tecknad film och en av spelets större behållningar.
   Även ljudteamet förtjänar en ryggdunk. Rösterna är väl varierade, musiken för det mesta stämningsfull (om än något tjatig på sina håll), den vardagliga ljudbilden i städerna välgjord och ljudeffekterna från besvärjelser, ylanden och fäktande riktigt lyckade.

Det finns verkligen mycket att reta sig på under äventyrets gång och jag känner mig aldrig enbart nöjd med det jag upplever. Samtidigt finns det mycket som är väldigt bra. Att varje handling får en konsekvens är kanske lite överdrivet, men det moraliska systemet är enkelt och fungerar bra. Du kan välja mellan hela spektrat från genomgod hjälte som lever för att tjäna andra eller en genomond skurk som bara tänker på sig själv. De moraliska valen är ständigt närvarande; låt någon oskyldig få ta smällen istället för dig, stjäl något när ingen ser, välj vilken sorts uppdrag du tar och bestäm hur du ska agera mot dina medmänniskor. Ju mer du lever ut din roll desto mer påverkar det hur omgivningen upplever dig och det har Lionhead lyckats riktigt bra med.