Eat Lead: The Return of Matt Hazard
Skrevs 2009-04-02 20:19:00 av Andreas Eklöv
En hårdkokt tv-spelshälte som gör narr av andra titlar.
Matt Hazard är en fiktiv tv-spelshjälte som under 80- och 90-talet hade stora framgångar i en rad actiontitlar. När han fick storhetsvansinne och började figurera i gokart-spel och andra kommersiella titlar började hans popularitet dala. Nu, många år senare, ska Matt Hazard få en ny chans som huvudperson i ett actionspel till den nya generationens konsoler. Men något står inte rätt till i denna spelproduktion och herr Hazard får ta sig an problemet med ett stort knippe våld och humor.
logo
Fel i matrixen
Eat Lead: The Return of Matt Hazard är en tredjepersonsskjutare där du ska ta skydd bakom objekt och sedan skjuta på allt som rör sig. När spelet börjar befinner sig Matt Hazard i början av sitt eget spel, lite meta-spel kan man säga. Han tror sig vara stjärnan i spelet, men det blir snabbt uppenbart att någon inte vill se honom i rampljuset igen. Detta märks när spelet hackas och fiender och bossar från hans tidigare spel dyker upp här och var. Matt får också besöka en hel del olika miljöer eftersom dessa också hackas fram av de mystiska antagonisterna. Du kan vid ett tillfälle befinna dig i en västernby och skjuta cowboys för att i nästa ögonblick befinna dig i en militäranläggning och panga ryska terrorister. Detta skapar en hel del variation, som i vanliga fall skulle vara en stor fördel.
En industriparodi
Allt från miljöer till fiender, dialog och dialekter är en ren parodi på populärkultur i spel och film. Matt slänger ofta ur sig kommentarer som driver med hur innehållet i spel alltid är sig likt. Du får möta en hel del bossar som besegras med hjälp av stereotypiska spelinslag. En boss besegras genom att matcha stora framploppande symboler (Quick Time Events), medan en annan använder sig av turbaserade kommandon i stil med japanska rollspel. En del skämt i spelet är komiska reflektioner över spelindustrin, men det är tyvärr inte allt för många som orsakar några skrattanfall.
screen7large2210378074
Du stöter på en hel del olika miljöer och fiender i spelet, något som hade varit trevligt om inte hade varit för det faktum att resten är så dåligt.
Fattigt och opolerat
Matt Hazard försöker som sagt att driva med andra spel, något som blir självironiskt eftersom spelet självt håller sig till stereotypa konventioner och genomför dessa dåligt. Kontrollen är väldigt grundläggande och systemet för att gömma sig bakom objekt har en del irriterande brister. Trots att variationen av fiender är stor går det mesta av spelet ändå bara ut på att gå framåt, gömma sig och skjuta. Den stora variationen ligger hos bossarna, men tyvärr är dessa ofta mer frustrerande än underhållande.
   Innehållsmässigt är Matt Hazard också en besvikelse. Spelets kampanj håller förvisso hyfsat länge, något som dock inte enbart bygger på innehållet utan även frustrerande upprepningar av spelsessioner. När du väl har kört igenom handlingen är det slut. Inget onlineläge, inget extra material. I ett spel med endast ett enspelarläge att skryta med måste denna vara riktigt bra för att spelet ska vara köpvärt, något som inte gäller för Matt Hazard. Det finns även en hel del småbuggar du kan råka ut för. Vid tillfällen hänger det sig fullständigt, och flera gånger under spelets gång buggar ljudet ut så att du inte hör dialogen.
Högupplöst och gratis achievements
Grafiskt är Matt Hazard oinspirerat. Det må vara högupplöst, men miljöerna består av enkla fyrkantiga objekt utan intressanta detaljer eller effekter. Fiendemodellerna är på samma sätt relativt enkla med få intressanta drag. På flera ställen känns nivådesignen så simpel att den lika gärna skulle kunna vara skapad av en hobbyutvecklare hemma i vardagsrummet. En "fördel" med spelet, som återigen är en självironisk gest från utvecklarna, är att du får en hel del gratis-achievements under spelets gång. Du får bland annat en achievement bara för att öppna spelmenyn första gången. För er achievement-jägare där ute kan det kanske vara värt att hyra spelet över en helg.
screen8large2589998287
När spelet hackas kan zombier dyka upp i frysrum och cowboys i militärbaser. Kul en liten stund, men mindre kul när du sett det hundra gånger.
En parodi på sig själv
Även om jag applåderar spel som vågar driva med sig själv och andra spel, kan jag inte rekommendera Eat Lead: The Return of Matt Hazard till någon. Rent spelmekaniskt är spelet väldigt opolerat och oengagerande. En hel del av utmaningarna är frustrerande och irriterande. Även om många av de humoristiska inslagen är sevärda, är sannolikheten stor att du inte orkar ta dig så långt att du stöter på dem. Detta är tyvärr ett exempel på en bra idé med uselt utförande.
1 Kommentar
Kommenterar som gäst
Eken_NJD

loevet

En inbiten spelfantast som gick ner sig i spelträsket under de glada NES-dagarna. Spelar det mesta i spelväg men är extra svag för rollspel och actionäventyr. Är för övrigt helt besatt av Final Fan...
d55d2d1df897c6b52ebc9dd86c73679b
Genre
Action,
Utgivare
D3
Utvecklare
Vicious Cycle
Plattform
Xbox 360, Playstation 3
Prisjakt
Release
2009-03-20
Sammanfattning
plus
  1. Stundtals rolig självironi
  2. Bra variation av miljöer och fiender
  3. Bra variation i bosstrategier
  4. Gott om gratis achievements
minus
  1. Buggigt
  2. Frustrerande kontroll och utmaningar
  3. Fattigt på innehåll
  4. Oengagerande
  5. Oinspirerande grafik och bandesign
4

Slutsats

Eat Lead: The return of Matt Hazard är en parodi på sig själv och spelindustrin som helhet, och det finns faktiskt en del humoristiska element i spelet som underhåller en hel del. Tyvärr är resten av spelet undermåligt. Allt från kontroll till grafik, handling, utmaningar och bossar är frustrerande dåligt utförda och i längden leder detta till att du inte orkar ta dig igenom spektaklet. Bra koncept, dåligt utförande.
Bilder
screen5large2
screen6large2
screen7large2
screen4large2
screen8large2
screen1large2
screen2large2
screen3large2
#inlineditbutton