Ni valde att inleda galan med fyra lättklädda tjejer i hotpants som åmade sig mot stolar. Det inslaget har fått en hel del kritik från bland andra Tommy på Vincere vel mori,
Elin på Ariez, Åsa på Discordia och Maria på Layers. Kan du förstå kritiken?
- Jag tror inte att ett sådant inslag skulle ha varit kontroversiellt i något annat sammanhang, det var inte mer utmanande än vad som visas som familjeunderhållning i Let’s Dance eller Melodifestivalen eller dansshower på andra galor. Men jag konstaterar att eftersom dataspel har ett slags grabbrykte så bedöms vi hårdare än andra. Det är en viktig insikt.

Vems var beslutet att inleda galan på det viset?
- Det var en del av Las Vegas-temat på galan, flera har varit inblandade i programplaneringen – eventbolaget, kansliet, medverkande artister. Jag kan inte peka på en specifik individ som fattade det beslutet. Sett som en del av temat blir det förstås lättare att motivera inslaget, även om Vegas-shower många gånger är betydligt mer utmanande.

Det måste väl ändå vara viktigt med en helhetssyn om jämlikhet från spelbranschens sida? I allt från stora strukturella frågor till vad kvinnliga dansare har på sig på en gala anordnad för att ge branschen uppmärksamhet?
- Det kan man inte invända emot, men det är tydligt att symbolfrågorna lätt
diskuteras medan strukturdiskussionen riskerar att utebli. Jag tar hellre
emot konstruktiv kritik kring strukturerna.
   
Maria Tjärnlund skriver vidare till Åsa Roos att "Skillnaden mellan Åsa och mig är att jag tycker att bra förebilder inte behöver vara könsfördelade". Är det något du håller med om?
   - Svårt att svara på, jag vet inte om Åsa ställer upp på Marias sammanfattning angående hennes ståndpunkt. Jag tycker att diskussionen om förebilder kan leda tanken lite fel, det är trots allt vuxna människor med egen vilja som ska ta ställning till om de ska söka sig till dataspelsbranschen eller ej.
   
Om vi drar en parallell till spelmedia där det de senaste åren växt fram en väldigt stark grupp kvinnliga spelskribenter som nu skriver för DN, SVD, Sydsvenskan, Level och vinner Årets Spelblogg. För några år sedan var de en mycket tydligare minoritet. Tror du att det hjälpt utvecklingen att redaktionerna på till exempel DN och SVD anlitat kvinnliga skribenter?
   - Det är förstås glädjande med fler kvinnliga spelskribenter.

På vilka sätt jobbar ni för jämställdhet i spelbranschen?
   - I branschorganisationens egen verksamhet försöker vi alltid rekrytera kvinnor. Idag jobbar två kvinnor och två män på kansliet. I projekten försöker vi rekrytera kvinnliga medarbetare och ha ett jämställdhetsperspektiv. I våra arrangemang försöker vi lyfta fram kvinnor (Åsa Roos är själv ett exempel på det!).
   I arbetet med medlemmarna för vi in jämställdhetsperspektivet. I spelutvecklarnas personalchefsgrupp diskuteras metoder för att locka fler kvinnliga sökande och garantera att ansökningar från kvinnor får extra uppmärksamhet.
   Vi uppmuntrar kvinnliga nätverk, på Spelgalan igår arrangerade vi exempelvis en förfest för kvinnor i spelbranschen.
   Tyvärr är det få kvinnor anställda i spelutvecklingsföretagen, cirka 10%. Det mönstret går igen i ansökningarna, bland studenter på spelutbildningar och i ansökningar till spelutbildningarna. Därför finns ingen snabb och enkel lösning. I april kommer vi att hålla ett öppet möte på Nordic Game-konferensen som startskott för ett långsiktigt jämställdhetsarbete.
   Det finns förstås gränser för vad branschföreningen kan åstadkomma, men vi vill gärna ha fler förslag. Detta är något av en ödesfråga för spelbranschen, med bara 10% kvinnor går vi miste om nästan halva kompetensen.