Cursed Mountain
Skrevs 2009-09-23 17:25:00 av Marcus Grönskog
Ett försök att ta skräckgenren till nya höjder. Lyckas det?
Cursed Mountain gör sitt bästa för att försöka göra om typiska skräckspelsklyschor. Du kommer varken att skjuta zombier eller knuffa trälådor i detta äventyr signerat Sproing och Deep Silver. Frågan är om det räcker hela vägen?
420x177
Något lurar i bergen
Cursed Mountain är på många sätt en klassisk berättelse, där man i rollen som bergsklättraren Eric Simmons är på jakt efter sin försvunna bror. En resa som för honom till bergskedjan Himalaya och det påhittade berget Chomolonzo. Vinden piskar de ödelagda bergsbyarna och överallt finner man tecken på att invånarna hastigt lämnat sina hem. Men Eric är trots detta inte helt ensam.
   På vägen stöter han nämligen på spöken, som visar sig vara bybor och tibetanska munkar som fastnat i något som kallas Bardo – ett stadie mellan döden och nirvana. Beväpnad med enbart en ishacka står Eric ensam mot en hord av odöda fiender. En lovande början, men det blir inte heller bättre än så här.
Spöken i huset
Istället för pistol eller liknande så är det alltså denna speciella ishacka som du förlitar dig på. Den uppgraderas enkelt med hjälp av skatter som plockas upp längs vägen och snart kan man skjuta brandgul smörja (eller laser?) mot fienderna. Likt en utsparkad medlem från Ghostbusters gör man sitt bästa för att hålla fienderna i schack. Det känns inte helt klockrent, men det fungerar.
   Något som verkligen får mig att sucka är att alla fiender introduceras på samma sätt. En kamera cirkulerar sakta runt dem och avslöjar hur många de är och vart de kommer ifrån. Det lämnar inte mycket utrymme till överraskning.
cursedmountainwii131
Den här symbolen visar att ishackans krafter behövs.
Till vapen
Kontrollen fungerar inte särskilt bra. Den påminner mest om en kraftigt nedgraderad version av samma kontrollschema som användes i Resident Evil 4. Allting man gör går sakta, men spelets fiender är snabba. Den bästa taktiken blir därför att backa upp mot en vägg för att försöka ha koll på vartenda spöke som otåligt pockar på uppmärksamhet. Detta för att undvika att bli slagen bakifrån av fiender som befinner sig utanför vad kameran visar.
   Genom ett knapptryck ställer sig Eric i siktläge och man får en mer fokuserad kameravinkel över axeln. Nu används styrspaken för att styra kameran, samtidigt som man använder kontrollens pekfunktion för att sikta in sig på fiender. Det skulle fungera hyggligt, om fienderna inte var upptagna med att ramma eller själva skjuta mot spelaren med sina projektilattacker. Det blir istället kaotiskt.
Svinga loss
De rörelser man utför för att avsluta fiender genom att svinga kontrollen i olika riktningar fungerar inte alltid heller. Pilar dyker upp på skärmen, och man svingar kontrollen enligt instruktionerna. Men spelet verkar ha svårt att registrera uppåtriktade rörelser och man får ibland försöka flera gånger innan man får in rätt gest. Kombinationen av irriterande strider och rörelser som inte vill registreras lämnar en sur eftersmak.
cursedmountainwii138
Att komma så här nära en fiende är aldrig bra. Det är dags att skaka kontrollen för att slå sig loss.
Unika omgivningar
Samtidigt måste jag erkänna att det finns en viss charm i att vandra runt i de tibetanska bergen. När spelet får för sig att leka med kameran så kan man få till riktigt vackra bilder. Oturligt nog varar detta aldrig länge och man är snart tillbaka till att leta efter mystiska sigill och reta sig på att allting rör sig framåt i snigelfart.
   Det blir inte heller bättre av att spelet är fyllt till bredden av osynliga väggar som gör sitt bästa för att spärra av varenda tänkbar genväg. Man får ofta vandra runt centimeterhöga snödrivor för att gå in på spelets uttänkta väg. Det ger ingen vidare fin helhetsbild.
   Viss utforskning krävs ändå när man letar efter försvunna statyer eller borttappade nycklar, men det är inte precis moment man ser fram emot. Det är sällan klart vad man ska leta efter eller varför. Det är mer en slump att man får tag på en nyckel innan man hittar en låst dörr istället för tvärtom. Utan någon sorts anledning känns det som ett tröttsamt moment som trycks in av gammal vana.
Det kommer mera
Utvecklarnas försök att peppra spelet fullt av referenser till tibetansk buddism i form av lappar och långa förklaringar är inte heller särskilt bra implementerade. Det finns inget som bryter illusionen bättre än att tvingas gå in i en meny för att läsa osammanhängande text.
   Fienderna gör också sitt bästa för att spräcka hål på all form av kuslig stämning, då de kommer inglidandes på skärmen i något som bäst liknas vid en obskyr dans eller skridskoåkning. Variationen är inte heller den största. Har man sett någon timme av Cursed Mountain, har man tråkigt nog sett det mesta. Det blir många skridskoåkande spöken.
cursedmountainwii116
Ibland avbryter man spökjagandet för långsam klättring.
Udda val
Sättet som spelet hanterar ljud och musik på är också lite udda. Det är inget spelförstörande i sig, men det finns vissa ögonblick i spelet som hade mått bättre av lite starkare musikaliskt stöd. Som möten med spelets bossar. Att låta stillbilder berätta spelets historia kan också ses som ett medvetet val, men allt detta sammanlagt ger ändå ett lågbudgetintryck.
   I slutändan är Cursed Mountain ändå ett godkänt äventyr med problem som inte går att bortse ifrån. Törstar man efter lite av den stämning som man finner i exempelvis Silent Hill-spelen så går den att hitta här, ibland. Om man letar ordentligt.
3 Kommentarer
Kommenterar som gäst
  • member_male
    Von Flodino Såg fram emot detta spel för jag trod... 2009-09-23
    • member_male
      Von Flodino Tillägg: Detta spel får ABSOLUT INTE ... 2009-09-23
      • 378402_2457394926155_1007011564_n
        Marcus Grönskog Att direkt förknippa exempelvis Silen... 2009-09-24
378402_2457394926155_1007011564_n

offline Marcus Grönskog

Journaliststudent från Småland med ena foten i Tokyo. Är intresserad av bra berättande i spel.
9c64f78f4c64ed5a2ccc046ef23346ba
Genre
Äventyr,skräck
Utgivare
Deep Silver
Utvecklare
Sproing
Plattform
Wii
Prisjakt
Release
2009-11-06
Sammanfattning
plus
  1. Omgivningarna kan vara fina
  2. Hygglig berättelse
  3. Några fina ögonblick
minus
  1. Den sega kontrollen
  2. Osynliga väggar överallt
  3. Korkat stridssystem
  4. Det alltför långsamma tempot
5

Slutsats

Cursed Mountain är ett spel som borde ha släppts för tio år sedan. Nu känns det mest monotont och intetsägande. Men ibland så jobbar omgivningarna till spelets fördel och man rycks nästan med av den måttligt intressanta berättelsen. Däremot så hoppar man snabbt tillbaka till verkligheten i tv-soffan, när man återigen måste slåss mot spelets odöda invånare. De gånger man råkar dö är ofta resultatet av att man brottats med den idiotiska kontrollen. Cursed Mountain lyckas inte att vara mer än ett frustrerande, men godkänt äventyr i snigelfart.
Bilder
cursedmountainwii023
cursedmountainwii024
cursedmountainwii020
cursedmountainwii021
cursedmountainwii017
cursedmountainwii018
cursedmountainwii019
cursedmountainwii022
#inlineditbutton