Recension: Blackguards
Skrevs 2014-02-05 14:34:00 av Karl Sjöberg
Tyska Daedelic som vi nyligen har intervjuat har skapat ett rollspel med stridssystem baserat på tärningsrollspelet The Dark Eye. Hur bra fungerar det i praktiken?
Många utvecklare vill betona att deras fantasyspel är "mörka" och "vuxna", termer som jag personligen kan tycka missbrukas. Blackguards är i all ärlighet inte särskilt mörkt trots att Daedalic vill marknadsföra det som just ett sådant fantasyspel. Man flyr visserligen från lagen, misstänkt för mordet på en prinsessa, och allierar sig med figurer av tveksam karaktär i ett land fyllt av intriger men det finns sällan någon riktig tyngd i berättandet. Däremot är Blackguards ett intressant spel som växer ju längre man kommer och har mycket att erbjuda till den som vill.
BlackGuards
Val och konsekvens
I sedvanlig rollspelsanda börjar Blackguards med att man skapar en karaktär. Det går att välja kön, en handfull olika anleten och en av tre klasser. Karaktären och dennes följe väver sedan ihop relationstrådar med möjligheten att ljuga eller tala sanning, uppmuntra eller förnedra. Och val, i handling och dialog, är ett område som Blackguards lägger stor fokus på. Några val påverkar knappt något, andra kan ha långvariga och övergripande konsekvenser. Här kan det kännas befriande att det inte finns någon distinkt skillnad på ont och gott. Karaktären graderas aldrig som det ena eller andra och de flesta figurerna som längs vägen står i någon slags gråzon.
Blackguards_1005
Det är viktigt att skära av vissa punkter för motståndaren. Här görs det enkelt med Zurbarans magi.
Karaktärer i gråzonen
Spelets många karaktärer är ett av spelets starkaste kort. Här finns knarkande alver, envisa dvärgar och mordiska sheriffer. Det är lätt att fatta tycke för många även om majoriteten svischar förbi alldeles för fort.
   Något som bidrar till att karaktärerna är intressanta är röstskådespeleriet, som stundtals är ruskigt bra. Tyvärr blandar och ger det en del, och när det är som sämst känns det ofta som att röstskådespelarna bara fick manus i hand utan att veta vad själva bakgrunden till meningarna innebar.
Utmanande brädspelstrider
Även om handling och karaktärer med några undantag imponerar är det striderna som är spelets kärna. De är turordningsbaserade och består av ett rutsystem uppdelat i hexagoner.
   Något som hjälper dynamiken under dem är de många interaktiva objekten. Vill du skapa en mur för din bågskytt och din trollkarl? Vält ner några lådor framför dig. Vill du göra extra skada mot en större grupp? Skjut ner getingboet som hänger över dem. Det är inte alltid uppenbart hur olika objekt ska användas och det känns därför riktigt bra när man klurar ut lösningar själv.
   Striderna är oftast utmanande och underhållande men svårighetsgraden är bitvis ojämn och känns vid tillfällen orättvis på grund av ett slumpbaserat träffsystem. Har man spelat rollspel, till exempel Dungeons and Dragons eller The Dark Eye (som Blackguards för övrigt är baserat på), vet man hur det går till. Tärningen måste visa siffror för att en handling ska kunna utföras. Därför är alltid träffchansen i Blackguards förutbestämd i procent beroende på vad du ska göra och varifrån du ska göra det men tyvärr får det till följd att det blir orättvist när magikern missar med sin helande kraft två gånger i rad. Att förlora på chans är alltid billigt.
Blackguards_1021010
Städerna ser intressanta ut och en del effekter är fina, men Blackguards imponerar varken på det tekniska planet eller i designväg. Mörk design möter barnsligt i något slags mellanläge som inte känns rätt.
(Roll)spel
Med ett utvecklat nivåsystemet kan karaktärerna låsa upp förmågor och här finns ett smörgåsbord av olika inriktningar. På det hela känns systemet imponerande och det går riktigt bra att skräddarsy karaktärer till olika ändamål, vilket verkligen kommer att behövas i de lite svårare striderna. Det gäller således att pussla ihop karaktärernas olika styrkor och bygga upp ett lag där alla har speciella roller att fylla.
   
Överfull kassakista
I städerna som går att besöka under spelets gång finns bland annat handelsmän, smedjor och värdshus. Här kan man även träffa på potentiella uppdragsgivare och samla ledtrådar. Städerna är av stor vikt och kommer att behöva besökas ofta då svåra strider ger skador. Nästan allt kostar, men pengar blir aldrig något problem eftersom man nästan aldrig behöver införskaffa något dyrt. De bästa rustningarna och vapnen hittas ändå oftast efter strider eller som belöning för uppdrag.
   Med proviant kan du slå upp läger och i vildmarken mellan strider för att hela skador och återfå magipoäng. Personligen tycker jag att det kunde ha passat med ett lite mer djupt överlevnadsmoment i vildmarken. När pengar ändå är ett icke-problem handlar det bara om att komma ihåg att köpa så mycket proviant som möjligt och vila upp sig innan varje strid.
Naurim_Screenshot_de
Dvärgen Naurim har en av de bättre röstskådespelarna bakom sig.
Underhållande resa
Trots att Blackguards dras med en del problem är det i slutändan ett trevligt tillskott till genren. Till en början kan berättandet kännas lite fattigt och det skulle må bättre av att ha fler instruktioner, men ger man bara det bara en chans växer det. Blackguards är tillräckligt för att underhålla de flesta fantasyfans, även om mycket kan kännas som rena klyschor. Det passar helt enkelt inte alla, men både storyjägare och stridsintresserade kommer att få sin aptit mättad.
Vi fick en nedladdningskod av spelet av Daedalic.
0 Kommentarer
Kommenterar som gäst
1441350_10200936570525580_587114245_n

offline Seaburger

Tar över världen i Civilization V och väntar på att Steam ska släppa Grim Fandango och The Neverhood. Jobbar som köksbiträde och kundbokare och spelar även trummor i bandet Sol.
2e84e66c2db5c482d1179b1a83bfb96e
Genre
Rollspel
Utgivare
Daedalic Entertainment
Utvecklare
Daedalic Entertainment
Plattform
PC
Release
24 januari
Sammanfattning
plus
  1. Utmanande strider
  2. Intressanta karaktärer
  3. Mycket att göra
  4. Bitvis riktigt imponerande röstskådespeleri...
minus
  1. ... men också bitvis pinsamt dåligt
  2. Tråkig design
  3. Tjatig musik
  4. Frustrerande slump
6

Slutsats

Tyska Daedalic erbjuder med Blackguards ett matigt äventyr i samma anda som tärningsrollspel. Tyvärr följer även vissa irriterande moment från såna typer av spel med och när ren slump kan avgöra en svår strid känns det hela ganska frustrerande. Men Blackguards är ett underhållande spel med välgjorda element och förtjänar definitivt en chans att visa upp sig.
Aurelia
#inlineditbutton