Det finns få saker i livet jag verkligen hatar. Förkylningar är en. Jag klarar av att mitt eget huvud fylls med segflytande slem. Jag hostar mig gladeligen igenom natt efter natt. Det gör mig ingenting att behöva trycka värktabletter genom min svullna hals med en toalettborste. Men jag klarar inte av min sons förkylningar. Den lille stackaren får bara någon timmes orolig sömn innan han vaknar svettig och skrikandes. Alla försök att trösta och söva om försvåras av huvudvärk och halsont. Innan vi fick barn trodde jag aldrig att en liten förkylning kunde ha en så stor inverkan på vardagen. Nu spricker allt man jobbat för så länge. Nattningsrutiner, omsövningsknep och dagsysselsättningar. Ingenting fungerar när han är förkyld. Men det hör till. Det är bara att härda ut. Jag önskar bara att vi begåvats med lite större tur. Räknade vid middagsbordet idag och konstaterade att den senaste gör att vi drabbats av fjorton (14!!) förkylningar sedan slutet av oktober. Tack som fan.