Först och främst vill jag göra klart för alla att jag inte är någon serieräv sedan länge. Det här med serier är något som jag var väldigt intresserad av som tonåring men som försvann och ersattes av det där vanliga (=ligga med nån - serietidningarna hjälper inte).

Jag har under flera år sporadiskt läst serier och hela tiden vetat att jag egentligen har en serienörd inneboende hos mig; en serienörd som bara behöver lite lite näring för att blomma ut totalt. Efter en bra blogg av Erik här på L7 så fick jag de tips och ingångar jag behövde för att starta ett seriöst seriemissbruk. Jag köpte helt sonika en bunt samlingsalbum med bland annat Frank Millers Daredevil och lite bra X-men signerat Claremont. Det blev ett gift och helt ärligt så har jag inte läst mycket annat än serier sedan dess, och jag läser ganska mycket - minst en timma per kväll och snittar nog på två timmar per dag på årsbasis (mycket mer på helger och semestrar).

Jag började alltså det seriösa läsandet med samlingar. Många av dem köpta hos seriehandlaren men klart flest köpta från näthandlare. Jag tycker verkligen att det vore trevligt om allt kunde köpas hos den lokala seriehandlaren men ibland är prisskillnaden för stor. Deals hos t ex Amazon är för lockande och det känns lite smutsigt. Det jag i alla fall aldrig trodde att jag skulle göra är att köpa lösnummer. Totalt meningslöst med 25-30 sidor som du läser ut på tio minuter och dessutom betalar 30-40 spänn för. Dyr underhållning. En trevlig samling innehållande ungefär 6-8 lösnummer kostar på Amazon (eller liknande skattesmitande bolag) 50-70 spänn. Verkar hjärnslött att köpa lösnummer då.

Sen var det just det där med bra deals. Jag har haft en iPad ett tag och serieapparna till iPad börjar bli bra på riktigt. Det är helt okej att läsa serier på iPad och det går dessutom att med väldigt jämna mellanrum göra riktiga klipp på bra serier. Sju spänn för ett lösnummer är inte ovanligt. Det är aldrig det senaste men ofta är det fina moderna klassiker. Min gräns flyttas. Det trista med elektroniska serier är att jag på något märkligt sätt inte värderar dem så högt. Jag läser dem snabbare och mer slarvigt. Jag har försökt gå ifrån det men det går inte. En elektronisk serie är inte i min värld lika mycket värd som en fin TPB (tradepaperback (eng) = pocketutgåva (sv)).

Så jag varvade köpklipp i form av samlingsutgåvor med klipp i form av lösnummer på iPad. Tyvärr så kommer man snart ikapp utgivningsmässigt. ...eller ikapp och ikapp... jag har inte läst all Daredevil som publicerat, men jag är å andra sidan inte så intresserad av väldigt gamla serier heller. Jag kom i alla fall snart till en punkt då jag kände att jag vill börja läsa det som kommer NU. Det nya. DC publicerar allt sitt nya elektroniskt, men det gör inte Marvel än (men det är bara en tidsfråga innan de kommer göra det), och jag började följa med i nya DC-serier som jag köpte direkt till paddan. Problemet med att jag läser elektroniskt slarvigt kvarstod. Nya serier kostar dessutom 22 spänn till iPad. Steget till att betala 32 kronor för pappersutgåvan blev alltså inte så långt.

För inte så många månader sedan fick jag min första bunt av lösnummer hemskickad till mig (ja, jag löser det på det sättet; är nere på stan för sällan för att palla med att plocka nummer för nummer). Det här var den absolut bästa läsningen. Ett nummer tar ungefär fyra gånger så lång tid att läsa i fysisk utgåva som på iPad. Jag tittar mycket bättre på teckningar och jag sätter mycket större känslomässigt värde i allt. Jag börjar dessutom varje nummer med att läsa igenom det föregående numret, minst lika ordentligt som jag gjorde första gången.

Idag prenumererar jag på åtta olika tidningar och jag har en känsla av att det kommer bli fler.

/Anders