Författare: Grant Morrison
Tecknare: Rags Morales
Förlag: DC

Vi har inte skrivit så väldans mycket om DC:s nystart av alla sina serier här på L7 Comics. Erik recenserade Batman och andra serier har nämnt lite, men mer är det inte. För min del beror det mest på att jag inte har funnit så mycket av utgivningen det minsta intressant. Det finns några guldkorn men det mesta känns snabbproducerat, ogenomtänkt och flörtande med en publik som är bra mycket yngre än mig.

Här har vi i alla fall ett av de blankaste guldkornen. Jag har än så länge köpt Action Comics elektroniskt direkt vid publicering men efter den senaste rökaren så har jag bestämt mig för att jag måste ha de här tidningarna på papper. Jag ska köpa upp de här tre numren och sedan prenumerera på tidningen i fortsättningen. Som en parentes ska nämnas att jag har insett att jag läser serier på ett mycket trevligare sätt om jag har köpt pappersutgåvorna. Det blir på något sätt mer värt och jag lägger mer energi på läsandet och låter det ta längre tid. Det bidrar så klart också att skärmen på en iPad är mindre än en seriesida i standardstorlek.

Men här var det Action Comics och Morrisons nystart av denna som vi skulle prata om. Morrison behöver ingen djupare presentation så jag skiter helt enkelt i det och fokuserar istället på den här nya och fräscha Stålmannen. Det jag har haft problem med tidigare när det handlat om Superman är att han helt enkelt är för stark. Han har de senaste 20 åren kunnat hämta månen, se till Kina och fan vet allt. Visst, han är lite överkänslig mot den där gröna mineralen men det är också den enda twisten som bjuds. Det blir helt enkelt lite torftigt för min smak. I den här nystarten av Superman så är han inte alls lika stark. Faktum är att vi inte ens sett honom flyga riktigt än, mer ta långa och höga skutt. Han blir också slagen medvetslös och påverkas av giftig gas. Han återhämtar sig så klart förbannat snabbt och är fortfarande en riktigt stark filur, men just de där gudalika egenskaperna har man berövat honom. Välbehövligt för att göra karaktären mer intressant. Ytterligare intressant är hur Morrison (och för den delen tecknaren Morales) har löst det där med Clark Kent liv. Clark Kent är här en nördig, kompromisslös skjutjärnsreporter som viger sitt liv åt att avslöja korruption och oegentligheter i Metropolis politiska och affärsmässiga toppskikt; något som genererar ett flertal besök med trakasserier från den korrupta polisen. Han jobbar inte åt Daily Planet, för den blaskan ägs av en av de mest korrumperade affärsmännen, utan befinner sig på en mindre tidning med rykte om sig att vara förhållandevis radikal. Det hintas att Kent relativt nyligen flyttat till Metropolis och på det hela taget är det väldigt mycket working class hero över honom. Något som jag verkligen gillar. Det där återspeglas också i alter egot Superman som här porträtteras med en något annorlunda outfit. Manteln har han kvar och den är fortfarande speciell i den meningen att den är helt oförstörbar. I övrigt så är stålis iklädd t-shirt (med sitt emblem på visserligen), uppvikta jeans och bruna kängor. Kläderna går åt pipan allt som oftast och även kläderna ger honom den där arbetarklasskänslan. I en intervju med Morrison så beskrev han Superman som en yngling med jäkligt mycket rättspatos som insett att han som mäktigast i världen fanimej måste göra något åt det som är fel. Han är lite som en 18-årig politisk slyngel med stora ambitioner och civil olydnad som främsta vapen. Han vill rätt men är lite klumpig i framställningen av sig själv så han får inte så sällan opinionen emot sig.

I övriga karaktärsgalleriet hittar vi en väldigt trovärdig Lex Luthor - entreprenör och rådgivare åt en speciell falang av militären (ledd av Lois Lanes farsa) som vigt sitt arbete åt att ”ta hand om” Superman. Luthor framställs så klart som obehaglig men det finns vissa sköna drag av dåligt självförtroende och komplex hos honom. Det känns som att han vill vara Superman och när han inte kan det så vill han så klart istället krossa honom. Han är väldigt noga med att kalla Superman för ”it” iställer för ”him” och hoppas på så sätt omänskliggöra honom och tillåtas tortera och experimentera på honom som han vill. Han har också en hemlig agenda och en väldigt speciell hemlig kontakt…

Lois Lane jobbar på Daily Planet och är tuffare än vad jag är van att se henne och dessutom känns hon bra mycket smartare. Lane har väl aldrig riktigt framställts som ett våp, men här är hon så långt ifrån det man kan komma. Trevligt. Med sig har hon Clark Kents polare Jimmy Olsen. Jimmy tycks vara Clarks enda och bästa vän och de är på något vis som ett riktigt amerikanskt nördpolarpar. Mycket bra gestaltat och förvaltat av skaparna av serien.

Jag måste också nämna något om teckningarna som jag tycker håller yppersta klass. När man diskuterar Superman så kommer man ofrånkomligen in på hur fan Clark Kent inte direkt avslöjas som Superman när han i sin superhjälteform inte bär mask. Det här har Morales löst riktigt bra med ett flertal stilgrepp. Han har t ex gjort Clarks brillor rejält tjocka så ögonen är mycket större i den civila formen av figuren. Dessutom har han lagt på en Harry Potter-frisyr och säckiga kläder. Jag låg igår kväll och fascinerades över hur väl tecknaren har lyckats med det här. Man ser helt klart att de är samma person om de ställs bredvid varandra men här handlar det inte längre om bara en tillrättalagd frilla och brillorna utan hela helheten, där hållning och allt vad det innebär är olika för de två figurerna.

Det här är det bästa som kommit ut av DC:s relaunch och jag tycker att alla borde kolla upp den. Speciellt ni med läsplatta borde köpa de här tre första numren och testa. Läs noga för det är mycket som är snyggt i periferin, både bildmässigt och berättarmässigt.

/Anders