Författare och tecknare: Tronchet och Fabrice Tarrin
Förlag: Dupuis

Jag vill börja med att be om ursäkt för jag är förmodligen inte rätt person att recensera belgiska och franska serier. Jag har ingen stor erfarenhet av dessa - dels för att det är så få som finns översatta och dels för att jag inte kan läsa franska. Att ta reda på fakta kring författare och serie är därför lite lurigt.

Nåja, det här är en serie som bara är upplockad av mig på vinst och förlust. Så fort jag slog upp den så kände jag igen Spirou-teckningarna. Alla har väl läst Spirou-tidningar i sin barndom och dessutom älskat dem. Jag läste faktiskt om några gamla Spirou-album för inte så längesedan och det var inte alls så bra som jag kom ihåg det. Det ska sägas att det var några av de första albumen och det kanske är så att de senare är bättre. Det är givetvis något jag ska forska vidare i. I alla fall så har Fabrice Tarrin tecknat en hel del Spirou och jag läser på nätet att karaktären Violine också förekommer i en del Spirou-berättelser. Det är tyvärr inget jag har sett.

Till den här serien nu. Anledningen till att jag väljer att recensera den är att den är otroligt bra. Violine är en 10-årig flicka med helt violetta ögon utan pupill (???). Ögonen är viktiga för de är också roten till Violines superkraft - hon kan läsa personers tankar genom att se dem i ögonen. Violine lever tillsammans med sin mamma i en stor gård. Mamman är dominant och petig och tyglarna som Violine hålls i är minst sagt strama. Mamman vägrar dessutom berätta något för Violine om hennes pappa; något som väcker flickans funderingar. Från mammans frimärkssamling och en rad andra ledtrådar listar flickan ut att pappan finns i ett afrikanskt land. Flickan rymmer med en oljetanker i syfte att finna sin far och äventyret börjar. Med sig på äventyret har flickan en liten vit mus som hon har dresserat hjälpligt och den finurliga flickan är ingalunda handfallen inför hot från pedofiler, miljöbovar och galna läkare.

Jag vet inte riktigt varför jag tyckte så mycket om den här serien. Jag har ju nyligen läst om lite Spirou och inte alls gillat det, men här var det annorlunda. Tonen är något vuxnare och humorn lite elakare. Historien känns också väl sammanhållen. De tre albumen har klara början och slut men hänger ihop på ett snyggt sätt. Det finns något lite obehagligt i serien i och med att man ofta får se flickan halvnaken. Jag vet inte om det är jag som blivit skadad av pedofilrädsla eller om det finns något underliggande snusk. Oerhört svårt att säga. Det finns i alla fall inget sexuellt i nakenheten i serien. Med det sagt så vill jag verkligen läsa mer om den lilla flickan med de magiska ögonen.

/Anders

PS. När jag satt och grävde efter bilder till serien så ser jag att även Simon säger har skrivit om den. DS