Halva grundserien är avklarad (nästan iaf) och Edmontons resa har varit rena berg- och dalbanan. Det startade som ett stort frågetecken med stora suckar. Man kämpade och slet men utdelningen blev inte mer än lite tröstmål och uddamålsförlusterna började rada upp sig.

Den tyska kedjan producerade ingenting och inte ens Horcoff & Co fick in några puckar. Så här har det sett ut mest hela tiden och även om det blivit lite segrar på vägen har man jobbat i full jävla (storm) motvind.

Det lossnade lite på slutet med ett par sköna segrar och poäng i matcher som stod och vägde och laget har börjat få lite vittring igen.

Managern har tagit fram en plan för resterande matcher som kommer innebära en del små justeringar. Tyskarna som ser piggare ut för varje match kommer fortsätta spela ihop, om än inte på samma sätt som idag. Men ingen i Edmonton har tänkt att ge upp. Man kommer kriga in i det sista för att ta sig till slutspel. Man är medveten om att alla utvisningar ställer till det för laget men då laget har svårt att bryta mönstret som betyder hårt och uppoffrande spel i 60 minuter kommer det nog få fortsättas att spela boxplay. Att hålla igen är inget som manager Pieter förespråkar, tvärtom. Däremot har bland annat Horcoff fått ett nyp i örat efter att tagit lite väl många onödiga offensiva utvisningar, något som inte håller i längden.

Nu blir det till att spotta i nävarna, bada handskarna i lim följt av småspik och ut att köra. Edmonton ser ett litet ljus längst fram till tunneln.