Som alla sociala medier har Instagram sina för- och nackdelar. Precis som till exempel Facebook och Twitter blir Instagram inte bättre än de du följer. Följer du tråkiga konton så blir mediet tråkigt. Följer du roliga konton har du fattat poängen.

Jag gillar sociala medier. Det finns så oerhört mycket koncentrerad information att hitta och möjligheten att få inblick i intressanta personers liv som jag aldrig annars hade fått ta del av är fortfarande fascinerande för mig.

Instagram är en app som laddas ner till din smartphone och som gör det enkelt att ta och snabbredigera bilder för att sedan publicera dem med hashtaggar (t ex #sweden, #gaming, #nature) för att underlätta sökningar. Det går att ha sitt konto privat eller publikt och du väljer egentligen själv hur pass spridd du vill bli i nätverket. Antingen använder du knappt hashtaggar alls och förblir då för det mesta anonym (om du inte är ett proffs) eller så ger du dig in i den hysteriska taggandet för att få så många följare och gillande som möjligt.

Hashtaggarna är Instagrams ryggrad och akilleshäl. Det är via dem som det går att hitta andra vettiga personer att följa, men de kan också utnyttjas för spam och folk som desperat vill få fler följare. I andra sociala medier brukar de desperata ganska lätt sorteras bort, men i Instagram är desperation en näring för så många att de desperata gynnar varandra. Genom att tagga alla sina bilder med populära taggar och gilla och följa varandra hejvilt går det att få många följare på ren vilja. Andelen killar som spänner sig och tjejer som putar med munnen när man letar igenom taggar som #nature och #wildlife är både deprimerande och talande.

Det finns massor av personer med tiotusentals följare som tar totalt ointressanta bilder. Det finns också mängder av personer som bara snor bilder från Googles bildsökning och lägger upp som sina egna. Många hashtaggar korkas också ibland igen med spam för sajter som lockar med garantier om att ge tusentals nya följare.

Instagram är därför inte helt lätt att uppskatta. Det finns så enormt mycket skit i systemet och med tanke på att ungefär tio miljoner konton skapas varje månad lär det fortsätta. Men här finns också verkliga guldkorn. Dels genom några otroliga fotografer, men också genom trevliga personer som delar mina intressen och bekanta vars vardagsbilder ger en inblick i deras liv.
   Som en extra krydda anordnar vissa konton tävlingar med vissa teman där vinnarna bara får ära, men också på köpet uppmärksamhet och nya följare.

För min del använder jag Instagram för att lägga upp mina naturbilder. Det är en egokick och ett bekräftelsesökande, men också ett utmärkt forum för att lära känna och inspireras av andra naturnördar. För även om en bild ska säga mer än tusen ord så uppskattar jag konton som även skriver lite till sina bilder och ger någon form av inblick. Det är lätt hänt att det bara blir ett planlöst tittande på fina bilder, men så plötsligt dyker det upp ett stycke fascinerande livshistoria eller intressant information. Precis som i alla andra sociala medier.

Jag heter @eriktig på Instagram och min profil kan ses här.

Den 23-27 maj var jag på Öland för några dagars upplevelserikt, lärorikt och intensivt fågelskådande. 154 arter på fyra dagar. Klicka på bilderna för att se dem något större. De första bilderna hittar ni här.

Sveriges coolaste ko lever och frodas på Öland.

En präktig fasan som spanade in vår bil.

Bruna kärrhökar var ganska vanliga på ön, men det gällde att spana av dem noga. Både ängshökar och stäpphökar fanns det också gott om.

En mindre flugsnappare som inte verkade uppskatta att bli fotograferad. Gav mig dåligt samvete. Men skogen vid södra udden innehåller så mycket mygg att han säkert snabbt kunde börja tröstäta.

Inte ofta man kommer så här nära en rapphöna. Ingen vidare bild, men en häftig upplevelse. Den var nära att bli påkörd.

Ängshök som säkert söker av området efter sorkar.

Storspoven har ett väldigt mysigt läte som är ett av mina favoriter i fågelvärlden efter storlom och enkelbeckasin.

Den tredje sortens kärrhök som vi såg: stäpphök. Tyvärr på ganska långt håll.

En av resans största rariteter. En rosenstare. Ser nästan löjligt färgglad ut. Som en schlagerversion av en vanlig stare. Tyvärr på långt håll, men den syntes hyfsat i tubkikaren.

Den 23-27 maj var jag på Öland för några dagars upplevelserikt, lärorikt och intensivt fågelskådande. 154 arter på fyra dagar. Klicka på bilderna för att se dem något större.

Sträckskådning på Ottenby. Många skådare inleder Ölandsvistelsen med någon timmes spanande efter flyttande fåglar som flyger förbi öns sydspets.

Det stora stäppliknande området Alvaret var en av få saker vi inte hann med att utforska ordentligt på den södra sidan av ön.

Ottenbys fyrtorn. En klassisk fågelplats.

En halsbandsflugsnappare hade fångat i näten på fågelstationen och visades upp för närvarande skådare. Lägg märke till antalet bilar i bakgrunden. Enbart skådare hela bunten skulle jag tro.

Här har det "larmats ut" (skickats meddelande till skådare som är med i ett larmsystem kallat BMS) att en turturduva syns i ett träd några hundra meter från udden. 50-60 skådare är där på fem minuter. En minut efter att duvan flugit är området så gott som tomt på folk igen.

Här är turturduvan, om ni kan urskilja den på så långt håll.

Sånglärkor måste varit en av de vanligaste fåglarna på Öland. De var överallt. Lite för ofta på vägarna framför bilen.

En annan vanlig filur - större strandpipare.

Kajor må vara dussinfåglar på håll, men nära inpå är de fascinerande tycker jag.

Tamduva med Östermalmsaura.

Deppig fängslad fredsduva?

Ladusvalor som småbråkade.

Gransångare som hoppade runt och sjöng.

En av första dagens höjdpunkter. En nattskärra som låg på en mur och sedan flög runt i trädgården vid södra udden. Fantastisk upplevelse!

En grå flugsnappare. Också väldigt vanlig på ön.

Det godaste knäckebrödet jag ätit. Det är dessutom sjukt enkelt att göra. Tar en kvart ungefär och sedan i ugnen i en timme. Det går fint att byta ut vissa frön och kärnor mot till exempel pumpakärnor.
   
Hansson d.ä:s Fröknäckebröd (en plåt)
Smak: 5 av 5
   
Ingredienser:
2 dl majsmjöl
1,5 dl solroskärnor
1/2 dl skalat sesamfrö
1/2 dl krossat linfrö
1 tsk salt
 
1/2 dl rapsolja
2 dl kokande vatten
   
Instruktioner:
1. Sätt ugnen på 150 grader.
2. Gör i ordning en plåt med bakplåtspapper. Ta fram en slickepott.
3. Rör ihop de torra ingredienserna.
4. Blanda i rapsoljan.
5. Koka upp vatten och häll i 2 dl i blandningen. Rör runt ganska snabbt.
6. Häll upp smeten på bakplåtspappret och bred ut den med slickepotten. Se till att hela plåten täcks.
7. Grädda i 150 grader i en timme. Låt det inte bli för mörkt.
8. Låt svalna och bryt i lagom stora bitar.

DN inledde igår en artikelserie av prisbelönte journalisten Maciej Zaremba. Idag publicerades andra delen av "Skogen vi ärvde" och det är precis lika skrämmande som jag trodde. Eller som han själv skriver: ”Jag kan inte tänka mig en fråga som kunde angå fler i Sveriges land”.

Jag har läst en hel del om hur svenska skogsavverkningen är helt utan kontroll eller hänsyn, men Maciej Zaremba lyckas skriva om det på ett väldigt tydligt och närgånget sätt som är väldigt effektivt. Synd bara att det är i Kultur-delen så att få kommer läsa det.

Låt oss säga att du har en sommarstuga som ligger fint i en skog nära en sjö. Du vet att skogen ägs av något skogsbolag, men det går fina vandringsleder bland träden och ligger många sommarstugor och fritidshus intill sjön så du tänker inte mer på det.

En vacker dag ser du folk som går och sätter upp plastband runt träden inpå tomten. Du får reda på att träden ska avverkas. Ditt sommarställe riskerar att bli granne med ett kalhygge istället för en vacker skog. Du försöker överklaga beslutet och tar kontakt med Skogsstyrelsen. De har fått in en anmälan om avverkning, men hade inga anmärkningar trots att det finns kryssrutor för om det finns bebyggelse eller vandringsleder i skogen. Eftersom Skogsstyrelsen godkänt avverkningen finns det inget att göra. Beslutet går inte att överklaga.

Din sommarstuga som nyss låg i en vacker natur får nu ett kalhygge en meter från tomtgränsen och du kan inte göra något åt det.

Regeringen har usett en "skogsambassadör" som ska sprida kunskap om "skogens betydelse", Elisabet Salander Björklund. Hon är också vd för skogsavverkningsbolaget Bergvik skog. Så ser regeringen på den här frågan.

Till skillnad från andra länder som Polen, Lettland eller Tyskland kan bolag i Sverige inte dömas till böter om de avverkar skyddsvärd skog eller bryter mot de få regler som finns. Eskil Erlandsson tycker att "frihet under ansvar fungerar". Och angående din sommarstuga och din äganderätt till skogen är han enligt artikeln oförstående "Villaägaren har ju tomten kvar".

Snart finns det inte längre några riktiga skogar kvar i Sverige (förutom små fläckar av reservat som även de är hotade). Allt ersätts av trädplantage i raka rader.

Läs mer om detta:
• Skogen vi ärvde på DN.se
• Skogsbloggen