 |
Vikket e ditt ultimata FF-moment ??
Gilgamesh M26:303
|
Själv har jag lite svårt att bestämma mig .. Antingen e det när jag klarade FFVIII å äntligen fick se slutet efter att har gjort ett oerhört misslyckat försök att varva det å fick göra om hela spelet igen för att sen på en hårsmån klara det ^^ .. lr när Sephiroth dödar Aries i The forgotten capital (forest)..
Gilgamesh M26:303
|
2006-05-22
|
 |
 |
|
2006-09-11
|
|
|
När mitt minneskort gick sönder efter 50 timmars FFVII-spelande... tungt att börja om.....men allvarligt talat så var det nog när Aeris dog. Det var så oväntat och inget man någonsin råkat ut för i något spel tidigare. Sen var man ju lite småkär i både Aeris & Tifa. =)
|
|
|
 |
 |
|
2006-07-03
|
|
|
Starkaste minnet för mig är från FFVII när Sephiroth mördar Aeris, blev helt rosenrasande! Annars så var första gången jag klarade Emerald & Ultima weapon oerhört stort, glädjen var gränslös! Men antalet ögonblick från FFVII som var känslosamma kan jag inte räkna på tår och fingrar, det är helt enkelt ett oerhört gripande spel!
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-23
|
|
|
Sphere scenen med yunas hejdå till alla just innan zanarkand. grät typ då. mycket mycket stark scen.
bästa överlägset
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-23
|
|
|
Hmm måste vara när jag döda Ozma i FFIX och fick Ultima Weapon.
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-23
|
|
|
Ett annat minne som e starkt e i FFIV när man går ifrån Dark Knight till Paladin å dör som fan första matchen å sen går man upp typ 8 levlar ^^
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-22
|
|
|
Midgar, tidigt i FFVII. Clouds vistelse i slummen, tycker stämningen är grym. Allt är sletet och alla saknar hopp och Cloud är bara underbart cool och bitter. Bästa stämningen i ett rollspel någonsin :)
EDIT detta är alltså ett av oräkneliga fina minnen från FF-spelen :)
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-22
|
|
|
Finns mycket, men det första jag kommer att tänka på är när man bestiger Mt. Ordeals i FFIV och får se utsikten. Så bra det nu såg ut på SNES :p
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-22
|
|
|
Ett starkt minne är från FFIX när jag hittade en gång upp genom bergen till några drakar som var grymt svåra och egentligen långt över min level, men genom att köpa rätt utrustning (skydd mot eld) och levla lite innan så kunde jag besegra dem på ett försök av fem och snart gick det lättare och lättare.
Efter den här powerlevlingen så lekte jag mig igenom resten av spelet, men känslan av frihet och att ha fått göra som man vill i spelet var stark.
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-22
|
|
Haha, det mest bisarra inslaget i FF's historia måste väl ändå vara när man ska infiltrera bordellen i Midgar iklädd en jävla klänning
För att sedan stöta på massa pimps i random-encounters och sedan hitta deras boss som är ett uppkåtat och sliskigt alter ego till Ron Jeremy.
Topp 10 i bästa minnen de!
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-22
|
|
|
Måste nog säga ögonblicket då man stiger ut på världskartan för första gången i FFVII och förstår hur jäkla massivt spelet är.
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-22
|
|
|
Yuna och Tidus.....du menar skratt scenen. O_o. Det var jobbigt att se den scenen.....
|
|
|
 |
 |
|
2006-05-22
|
|
|
Jag hade ett av dem till PS2, ingen aning om vilket. Det gick sönder i alla fall. Kändes stort
|
|
|
|

|
 |