Battlefield: Bad Company 2 fortsätter att imponera på mig. Efter att tidigare ha spelat och gillat PS3-betan har jag nu kastat mig in i demot som finns ute på PSN sedan i torsdags och på Live sedan förra veckan.
   Kartan i demot heter Port Valdez och är med sin bistra vinter visuellt raka motsatsen till den ökenkarta som figurerade i betan. Det är en standardkarta, inga större överraskningar, och följer mallen för de flesta tidigare Rushkartor.

Tydligt är vilken sorts spel Bad Company är online. Känslighetsinställningen (sensitivityn) är från början rejält nerdragen, möjligtvis som en hint åt spelarna, att här handlar det om att välja sina mål noga och uppträda metodiskt snarare än att försöka skjuta allt och alla – samtidigt.
   Man ska kanske inte överdriva Bad Companys strategiska inslag jämfört med andra onlineskjutare, men här är det extra viktigt att jobba tillsammans i grupp mot det gemensamma och hela tiden klart definierade målet. Att förstöra A och B för att sedan avancera vidare till en ny del av kartan. Det märks direkt i matcherna och senare på resultattavlan vilket lag som utnyttjar squadsystemets många fördelar och samarbetar. En stridsvagn som tillåts rulla rulla runt inne i det försvarande lagets bas kan till exempel ställa till frustrerande problem bara för att två-tre spelare inte förstår att hämta sina raketgevär för en samlad attack. Det här förhållandet känns extra tydligt nu i demot än i den tidigare betan, där man får anta att spelarna var lite mer rutinerade.
   En sak som jag mycket uppskattar är alla assistpoäng som finns att få. Här har utvecklarna verkligen aktivt valt att belöna spelare som hjälper sina lagkamrater. Dödandet flyttas lite ur fokus, vilket jag tror är nyttigt för spelupplevelsen. Lägga ut ammunition, återuppliva, reparera, flyga runt en skicklig skytt och peka ut mål är i stort sett lika nyttigt som att fånga fiender i hårkorset och trycka av.

En skillnad i demot jämfört med betan är de två helikoptrarna: en Blackhawk med plats för sex spelare samt en tvåsitsig Apache. Själv är jag ingen vidare pilot utan brukar lämna det jobbet till andra. Av det jag testat är det dock som vanligt bökigt att flyga, om än inte helt kaotiskt.
   Slutligen tycker jag efter ett gäng timmar med beta och demo att Bad Company 2 känns riktigt bra. Det är i grunden ingen stor förändring mot föregångaren (som alltså redan den var fantastisk på många sätt), men tvåan verkar ändå bättre på i stort sett samtliga punkter. Det som främst imponerar just nu är kontrollen och siktet, som känns oerhört följsamt och exakt, tillsammans med det renoverade klassystemet. Jag har hunnit testköra alla soldattyper och det är verkligen en grym, mångsidig blandning. Samtliga är roliga och dugliga att spela.
   Alla som är sugna på ett rejält onlinekrig verkar helt enkelt ha något riktigt slipat att se fram emot.

Tidigare läsning:
level7.nu...

Den 5 mars släpper Nintendo sin större version av DSi - DSi XL. Priset landar på mellan 2000 och 2500 kronor beroende på var du köper den.

Om ni undrar vilka Bergsala anser är målgruppen så säger nog den här annonsen en hel del. En del av marknadsföringsbudgeten hamnar hos Aftonbladet och deras schlagerbilaga. Kanske ännu ett tecken på att vi gamers numera är en minoritet av Nintendos målgrupp?

Det är väldigt intressant att gå tillbaka och spela Mass Effect efter att nyligen ha spelat igenom tvåan. Bioware har i flera intervjuer sagt att de gått in för att fixa allt som spelarna klagade på i ettan och för en gångs skull ligger det något i de orden.

De uppenbara sakerna är självklara; stabilare bilduppdatering, betydligt kortare laddningstider och smidigare strider. Vi slapp också den korkat tråkiga bilkörningen i tvåan. Men de lite mer subtila ändringarna är de mest intressanta. Uppgraderingssystemet har till exempel gått från onödigt krångligt och ologiskt till extremt simpelt. Även levlandet har förenklats. En annan tydlig förändring är att det är mycket lättare att orientera sig i tvåan. Man får hela tiden tydliga ledtrådar om vad som ska göras härnäst. I ettan måste man veta vad man är ute efter och vänja sig vid det något klumpiga och otydliga meny- och kartsystemet.

Tvåan är lite generaliserat ett rollspel för Modern Warfare-fans och jag trodde verkligen att jag skulle störa mig på det när jag först läste om att så var fallet. Men Bioware har satsat hårt på användarvänlighet och breddat den potentiella målgruppen utan att för den skull göra ett "rollspel for dummies". Det är förenklat, men inte fördummat. Det har tagit bort eller slipat bort detaljer som vi rollspelsnördar är vana vid att behöva stå ut med för att komma åt godbitarna. Tråkiga strider till exempel.

Jag kan inte tänka mig ett mer lämpligt spel för er som gillar actionlir, men som är lite sugna på rollspelsgenren. Det är producerat med lika mycket flörtande med oss gamla rpg-nötter som för de som uppskattade att uppgradera vapnen i Modern Warfare 2. Bara det är en bedrift värd att hylla.

De bäst säljande spelen i Sverige är välkända titlar som fått bra betyg; Modern Warfare 2, New Super Mario Bros Wii och Mario Kart Wii. I Storbritannien toppas listan över de bäst säljande spelen i januari av ett spel som fick följande utlåtande i IGN:s recension (2 av 10): "Köp inte det här spelet. Hyr det inte, tittar inte på det i butikshyllan och tänk inte ens på det".

Spelet heter Just Dance och gick på sex veckor från plats 100 till 3 för att nu i januari vara det bäst säljande spelet i landet. Ett tydligt bevis på att tredjepartsspel faktiskt kan sälja bra till Wii och att inte alla spel säljer bäst vid lanseringen. Anledningarna till succén är som vanligt många. En är att Wii finns i väldigt många hem nu för tiden. En annan att Just Dance sålts till ett reducerat pris. En tredje att det är hett med dans för tillfället i Storbritannien (och stora delar av västvärlden). En fjärde att Ubisoft satsade hårt på en marknadsföringskampanj på TV i Storbritannien förra året. Både med reklam och som inslag i populära tv-program.

Som ni ser går spelet bara ut på att härma rörelserna på skärmen. De flesta recensioner har klagat på att kontrollen inte känner av rörelserna ordentligt.

Det vore lätt att stirra sig blind på betygssnittet hos Metacritic på 47 procent, att dra till med fördomar om Wii-spelare eller till och med om britters spelsmak. Eller att man kan sälja vad som helst med rätt reklam, riktad till rätt personer. Just Dance är trots allt ett överdrivet simpelt löpande band-spel. Men jag tror samtidigt att spel som Just Dance lockar nya spelare som tidigare inte skulle ha tittat åt spelhyllan. I ett längre perspektiv har fler och fler upptäckt hur kul det kan vara med spel.

Wii och Just Dance har hittat precis rätt segment i föräldrar som vill gå ned i vikt eller röra sig och som gärna köper spels som får deras barn att aktivera sig mer. De 438 svaren i en sådan här tråd på Familjeliv säger en hel del. Wii är en folklig konsol som slagit så oerhört brett att spel som vi gamers inte kan förstå hur man kan tycka om, kan slå så här brett. För vi som vet att det finns 5-10 andra spel till Wii som det är roligare att röra sig till är numera bara en minoritet av alla Wii-spelare.

Källa: www.mcvuk.com...

Vissa delar av Heavy Rain består av väldigt vardagliga händelser. Du kan öppna kylskåp, duka, gunga, klä på dig, borsta tänderna, sätta dig i stolar, titta ut genom fönstret, leka med pennor, luta sig mot en vägg och mycket annat. Du kan till och med kissa. Men det går inte att tvätta händerna efter att man kissat. Varken som man eller kvinna.

Varför har Quantic Dream lagt ner så mycket energi på att gestalta och låta oss styra vardagliga rörelser och händelser, men inte att det är viktigt att huvudpersonerna tvättar händerna efter att de varit på toa? En petitess naturligtvis, men ändå.

I The Sims kan man också gå på toa, men där får man sämre hygien om man inte tvättar händerna efteråt. I Fallout 3 kunde man också använda toan, men då handlade det om att dricka från den och drabbades man av radioaktiv strålning. Där har vi med andra ord två utvecklare som förstått den sanitära problematiken med en toalett.

Så vad ska vi dra för slutsats av detta? Att fransmän (Quantic Dream) har sämre hygien än amerikaner (Maxis och Bethesda)? Att David Cage på Quantic Dream tycker det är viktigare att gestalta själva toabesöket (med tillhörande ljudeffekter) än att huvudpersonerna ska tänka på sin hygien? Eller att jag borde fokusera på viktigare saker när jag spelar?

Vår recension av Heavy Rain dyker upp den 10 februari.

Det första av två utannonserade DLC-paket till Assassin's Creed II heter Battle of Forli. Alla som spelat igenom huvudäventyret har besökt staden Forli och vet att Ezio har en del ouppklarat där. Det är helt enkelt en kronologisk lucka i handlingen som nu täpps igen. Tyvärr är det spelmässiga resultatet mediokert.
   I själva verket är det lilla tillägget, som helt och hållet utspelas i och runt Forli, över på en dryg timme. Det positiva är att det hela bara kostar 35 kronor på PSN respektive 320 MS-poäng på Live. Det negativa är att det är en tråkig och oinspirerad timme.

När Assassin's Creed II startas upp med Battle of Forli nedladdat och installerat befinner man sig på hamnbryggan i Forlis utkant. Rakt in i elden alltså.
   Efter att Ezio mött upp med Caterina Sforza och Niccolo Machiavelli, som båda kort figurerar i huvudhandlingen, står det klart att det är uppror på gång. Och den första delen av uppdraget går ut på att eskortera Caterina och Niccolo genom den våldsamt kokande staden fram till Forlis fästning där händelserna sedan fortsätter. All utrustning man samlat på sig tidigare är intakt, med den skillnaden att man inledningsvis inte har tillgång till sina tyngre vapen (svärd, dolkar, klubbor med mer).
   Det som sedan följer är en serie riktigt trista småuppdrag. Man räddar Caterinas barn, hamnar i kaotiska strider och deltar i ett par jakter. Allting slutar med en plötslig cliffhanger som leder direkt vidare till nästa DLC-omgång, Bonfire of the Vanities, som släpps snart.

Här finns inget extramaterial i form av exempelvis nya miljöer, trophies/achievements, saker att samla eller andra sidospår. Man kan flyga med Leondardo da Vincis vingar igen och sparka till några vakter om man missade det tidigare i spelet, men det leder i övrigt ingenvart.
   Battle of Forli är kort och gott en lätt avklarad resa utan finesser. I stort sett är det sämre än allt som det mästerliga huvudäventyret bjöd på. Enda anledningen till att spela är egentligen för att fylla tidsluckan och att så småningom kunna få veta vad som händer i kommande Bonfire of the Vanities, som förhoppningsvis är bättre och mer ambitiöst.

I Mass Effect 2 har Bioware tyvärr tonat ner rollspelselementen i form av uppgraderingar och förbättringar i samband med att man levlar upp. Upplevelsen har blivit något mer styrd på det viset, men det är verkligen inte samma sak som att det skulle vara mer tredjepersonsskjutare än rollspel. Faktum är att få spel är lika mycket rollspel som Mass Effect 2.

Spelets största styrka är nämligen att det har ett så levande universum som du själv påverkar, något som Andreas framhävde i vår recension. Det har betydelse hur du spelar din roll. Vi ställs ständigt inför moraliska problem som kräver beslut med oklar utgång och ingenting är svart eller vitt. Du måste ta ansvar för dina val. Hur ofta händer det i ett spel?

Även om fokus i spelet flyttats mer mot actionfyllda strider så är det för min del fortfarande spelvärlden, karaktärerna, alla berättelser, sidospår och jobbiga val som är Mass Effect 2:s grundpelare. Det får mig att känna mig som min alldeles egna Commander Shepard med egna känslor för min besättning och personerna jag möter. Återigen: Hur ofta händer det i ett spel?

Mass Effect 2 får mig att inse hur sällan det är jag faktiskt spelar en roll i ett rollspel. Den insikten är kanske den största anledningen till att jag tycker att spelet är fantastiskt.

I Mass Effect 2 har Bioware byggt in en egen distributions- och nyhetskanal vid namn Cerberus Network, som vi tidigare rapporterat om. Denna kanal ska användas för att leverera information, nyheter och nedladdningsbart material till spelet. Bioware har gått ut med att de ska släppa både kostnadsfritt och kostnadsbelagt innehåll till Mass Effect 2, och redan nu finns det två kostnadsfria tillägg att ladda ner.

Det första tillägget heter "Normandy Crash" och som namnet antyder får du möjligheten att undersöka vraket efter ditt rymdskepp från första spelet som förstörs i början av Mass Effect 2 (för mer om detta, spela spelet). Om man ser till innehållet finns det inte mycket att göra, det är mer en nostalgitripp för den som spelade det första spelet och kommit en bra bit in i andra spelet. Uppdraget går ut på att du landar på den planet där spillrorna efter Normandy SR1 har landat. Det första som slår mig när jag tar mina första steg bland spillrorna är hur vacker miljön är.
   Planeten och de vrakspillror du utforskar badas i ett blått sken och liknar nästan en vacker tavla. När jag drar blicken från miljön och börjar utforska uppdragets innehåll inser jag snart att allt du kan göra är att samla id-brickor från din forna skeppsbesättning och placera ett minnesmärke till deras minne. Utöver detta kan du även hitta resurser, läsa dagsboksinlägg från fallna besättningsmedlemmar och Shepards gamla tillhörigheter. Du kan ta dig igenom detta uppdrag väldigt snabbt, men det är en vackert renderad nostalgitripp för de som vill veta vad som blev av det första skeppet.

Det andra tillägget är även det gratis och heter "Zaeed Massani", vilket också är namnet på den karaktär du kan rekrytera. Zaeed är en hårdnackad veteran med ärrat ansikte och hård ton i allmänhet. Precis som med övriga karaktärer i spelet har Zaeed ett personligt uppdrag som han vill att gruppen ska ta sig an innan de åker mot slutet. Om du laddar ner detta tillägg och rekryterar Zaeed får du alltså en extra gruppmedlem som kan stärka dina chanser i den slutgiltiga uppgörelsen.
   Zaeeds uppdrag går ut på att jaga efter en gammal bekant. Enligt Mass Effect-formulan får du under uppdragets gång välja att gå med eller mot Zaeed, och beroende på vilket du väljer kommer hans moraliska inställning att gå upp eller ner (detta gäller för samtliga karaktärer du rekryterar i Mass Effect 2). Sett till innehållet får du inte så mycket här, uppdraget kan köras igenom på kanske en halvtimme som mest, men det är ett trevligt tillägg som utökar din gruppuppsättning. Även den planet som Zaeeds uppdrag utspelar sig på är vackert renderad och uppdraget är roligt, om än kort. Förhoppningsvis blir de kommande kostnadsbelagda tilläggen lite större till innehållet.

Apple avslöjade igår sin senaste pryl. Det är en tunn dator kallad Ipad (eller iPad för alla som skriver produktnamn precis som företagen vill) med tio timmars batteritid enligt Apple själva. Den kan användas för att surfa, sköta programmen i Iwork, använda "de flesta" apps från App Store och mycket annat. Priserna varierar mellan 500 dollar och 829 dollar beroende på hur stor hårddisk du vill ha och om du vill ha 3G-funktionalitet.

Hur fungerar då Ipad för spelande? Ja precis som med Iphone styrs allt genom att man rör vid skärmen och "de flesta" apps-spel till Iphone ska fungera på Ipad i en uppskalad version eller i ett fönster. På presskonferensen visades dock en del nya spel upp. Gameloft visade en förstapersonsskjutare vid namn Nova där man pekar på fiender man vill skjuta på och drar över skärmen för att kasta granater. EA visade en version av Need For Speed Shift där man kan trycka på skärmen för att byta synvinkel och växla. Företaget lovade även att de hade "många" spel på gång till Ipad.

Vi kan med andra ord vänta oss spel i stil med de som finns till Iphone, men nu på en större skärm som möjliggör större detaljkontroll av vad som händer. Det går också att koppla en Ipad till en skärm. Du kan med andra ord använda en Ipad som en kontroll till ett spel som visas på en TV eller en monitor. Enligt IGN kan det också gå att koppla in två skärmar och att det skulle öppna upp för DS-liknande funktioner för de som har den möjligheten.

Att förkasta någonting med en Apple-logga på har vi lärt oss vara galenskap i dessa tider när västerlänningarnas böner lämnat gudarna för varumärkena. Apple har kanske den största samlingen hängivna lärjungar av dem alla.
   Med Iphone och kanske framför allt App Store har de visat att de med gammal god prismedvetenhet, många tillbedjare och en viss dos av givmildhet (utvecklare tjänar en ganska stor del av pengarna) kan slå sig in och konkurrera med speljättarna. För tre år sedan pratade vi om "de tre stora" i spelbranschen (Nintendo, Sony och Microsoft). Nu är det dags att utöka det till "de fyra stora". Apple har förtjänat sin plats bland tungviktarna på spelsidan. Frågan är bara om Ipad tar Iphone-spelandet vidare? Vad tror ni?

Spelen på Xbox Live Indie Games får inte mycket uppmärksamhet i etern. Vi här på Level 7 är inte bra på att bevaka dem och det gäller de flesta medier. En av anledningarna är att få av utvecklarna skickar ut pressmeddelanden eller tar kontakt med oss för att visa upp sitt spel, men det största ansvaret får vi ta på oss själva.

Personligen tycker jag ofta att de är lite för simpla för min smak. Jag vill ha ett visst djup och en viss nivå på presentationen för att det ska intressera mig. Xbox Live Arcade-spel håller ofta en långt högre nivå och i jämförelse är en majoritet av Indie-spelen rent skräp. Då spelar det ingen roll att de kan kosta så lite som en tia.

Gamasutra har gjort en bra genomgång av hur Indie-spelen sålde under 2009. Inte helt oväntat är det spelen som fått mest uppmärksamhet och som är billiga som sålts bäst. Som ni kan se här bredvid är det A Gam3 W1th Zomb13s som sålts i överlägset flest exemplar och det är också det som fått mest uppmärksamhet. Det är ett väldigt enkelt spel med en knasig design och till priset av en dollar är det många som slår till bara för att få reda på vad folk pratar om. Själv tycker jag att en dollar är ungefär vad spelupplevelsen är värd.

Det intressanta i den här listan är att se hur mycket vissa av utvecklarna tjänat på sina verk. Det finns alltså utvecklare som dragit in uppåt en miljon kronor för sina små spel. Det är förvisso inte så mycket jämfört med vad de kan tjäna på spelen som släpps till Iphone, men det borde fungera som en morot för spelutvecklare där ute. Xbox Live Indie Games kan vara en bra språngbräda i början på en karriär. Kan bara nivån på spelen höjas en nivå så kommer inte jag kunna ignorera dem längre.